Överfallet på vänsterpolitiker. Vänsterbloggaren Anders Svensson är på nytt ute och far med sina retoriska kullerbytor. För något år sedan lyckades han göra mig och författarkollegan Anna-Lena Lodenius medskyldiga till ett högerextremt mord, eftersom vi båda hade kritiserat vänstervåldet. Den här gången ger han mig, Dilsa Demirbag-Sten, Per Gudmundson med flera ett delansvar för ett nazistiskt överfall på en vänsterpolitiker i Haninge nyligen.

Logiken är inte glasklar, men jag misstänker att Svenssons utfall har att göra med att han inte gillar människor som kritiserar den autonoma vänstern. Konkret pekar han på att bland annat jag ännu inte, när han författade sin bloggpost, hade hunnit ta avstånd från överfallet mot Mattias Bernhardsson.

För egen del tar jag emellertid inte hans förvirrade resonemang på särskilt stort allvar. Jag har ägnat en tredjedel av en bok åt att beskriva/ta avstånd från nazistvåld med utgångspunkt från ett uppmärksammat svenskt rättsfall, vilket Anders Svensson vet eftersom han bevisligen har läst boken. Jag har skrivit om samma sak i senaste numret av tidskriften Expo, och med regelbundenhet skriver jag även om den nazistiska rörelsen och dess våld på den här bloggen. Min person har blivit bespottad på nazistiska hemsidor, på samma sätt som då och då sker mot mig  på webbsidor tillhörande den autonoma vänstern.

Det tar jag som ett gott betyg för hur min moraliska kompass står inställd. Även det faktum att Anders Svensson retar sig på mina skriverier tar jag som intäkt för att jag är rätt ute. Däremot blir jag upprörd över att han ljuger om min journalistik, därför detta bemötande. 

Min avsky mot politiskt våld är lika stor om det drabbar en fullmäktigeledamot för Rättvisepartiet socialisterna, som om det drabbar ett socialdemokratiskt kommunalråd i Linköping eller för den delen en medlem i Sverigedemokraterna. Om samhället inte kraftigt markerar mot våld och hot som används i politiskt syfte så riskerar vår demokrati att snabbt hamna på ett sluttande plan.

Däremot är det inte så, som Anders Svensson verkar tro, att många människor är likgiltiga inför eller till och med ursäktar nazistiskt våld, på samma sätt som förekommer med våld från den autonoma vänstern. Det är en av anledningarna till att åtminstone jag återkommande har markerat kraftfullt mot vänstervåld, även om det drabbat rasister. Men det får naturligtvis inte innebära att man glömmer bort att uppmärksamma det vanligare nazistiska våldet.