Politiskt våld. Göteborgs-Posten granskar i en serie artiklar den vänsterextrema kriminaliteten i Västsverige, och konstaterar bland annat att ytterst få av alla brott leder till åtal (tyvärr ligger inte hela artiklarna ute på nätet).

Och som alltid leder sådana här journalistiska granskningar till att en del personer (oftast samma) till varje pris försöker att förneka/förringa/prata bort att det finns en allvarlig politiskt motiverad brottslighet från vänster (bra att känna till om man läser Anders Svenssons blogginlägg: den Säpo-rapport som han hänvisar till för att förringa problemet omfattar endast anmälda brott där det finns en misstänkt gärningsman. Oftast gör det inte det när det handlar om vänsterextrem brottslighet, alltså precis det som GP kritiserar).

Martin Telinius, Fil. Mag. i statsvetenskap, skriver här om en förenande länk mellan vitt skilda ideologiska extremistmiljöer: antisemitismen.

Gästinlägg. Nyligen demonstrerade islamister och nazister tillsammans på Sergels torg i Stockholm mot sionismen. Antisemitismen förenar över politiska, kulturella och etniska gränser. Att detta hat finns bland nazister är välkänt. Nazister hatar judar. Men idag är detta hat inte bara förknippat med nazister utan även med en del vänsterextrema rörelser och islamister. I kampen mot judarna, som ofta kamoufleras till kamp mot sionism och Israel, blir fiender vänner, om än endast för en stund.

Även om dessa tre extremgrupper är marginaliserade i det svenska samhället så åtnjuter islamisterna stort stöd i Mellanöstern där deras två största partier, Hizballah i Libanon och Hamas i Gaza, sitter i parlamenten med stor makt. Dessa två partier vars fundament grundar sig på ett djupt judehat, antisemitiska konspirationsteorier och Förintelseförnekelse ses som förebilder hos svenska islamister, nazister och vänstergrupper, i synnerhet i deras kamp mot Israel och i förlängningen, judarna.

I min magisteruppsats som jag skrev 2006 i statsvetenskap, avhandlade jag vad som förenar nazister och islamister när det gäller antisemitism, med utgångspunkt från några webbsidor knutna till dessa ideologiska miljöer.
Det gemensamma kan sammanfattas i tre punkter:

* Konspirationsteorier riktade mot judar. Som att judar styr medierna, eller en hemlig judisk sammansvärjning för att störta Islam eller den vita svenska rasen, etc.

* Totalt eller delvist förnekande och/eller förringande av Förintelsen. Syftet är att smutskasta judarna, framställa dem som lögnare och rentvå nazismen, samt eliminera argumentet att Israel bildades på grund av Förintelsen.

* Totalt hat mot den judiska staten Israel och stöd för islamiska terrorrörelser.

Historiskt sett är denna så kallade oheliga allians mellan två olika grupper som finner en gemensam ståndpunkt att enas vid, antisemitismen, inte något nytt. Under andra världskriget existerade det en mer politisk och ideologisk snarare än militär allians mellan Adolf Hitler och palestiniernas ledare Haj Amin al-Husseini. Den senare var stormufti i Jerusalem och hade valts till ledare över palestinierna. Valet av honom var ganska självklart. Hans rivaler hade antingen mördats av hans klan eller skrämts till tystnad till dess att bara en kandidat återstod, nämligen han själv. Palestinierna som helhet hade lite att säga till om i valet av ledare.

al-Husseini var en brinnande antisemit som mellan 1941-45 vistades i Berlin inbjuden av Hitler. Han deltog i radiosändningar på arabiska som uppmanade till jihad mot judarna och de allierade samt organiserade uppsättandet av muslimska SS enheter som begick krigsbrott på Balkan. Efter kriget flydde al-Husseini till Egypten där han levde fram till sin död, utan att utlämnas för de krigsförbrytelser han begick. Idag är han en förebild för både islamister och nazister vad gäller hatet över blockgränserna.

Samtidigt som medierna ser med avsky på nazismens judehat så behandlas hatet bland vänstern och hos islamister annorlunda. Det skulle behövas ytterligare studier på området för att belysa varför det är så. Detta är dock ett känsligt ämne. Vänstern har allt sedan 1945, då Sovjet stod som en av segrarmakterna i andra världskriget, alltid kunnat hävda att de var en av drivkrafterna som besegrade nazisternas antisemitism. Därmed är vänstern per automatik rumsren enligt många, trots att många av dess medlemmar gått ut och gett sitt stöd till totalitära antijudiska rörelser som Hamas och Hizballah.

Adolf Hitler skrev 1945 i sitt politiska testamente att det skulle ta tusen år innan antisemitismen skulle återkomma till Europa. Hitler hade fel. Det tog inte tusen år - det tog mindre än 60.
Även om hatet inte är annorlunda idag så tar det sig andra former. En modern variant av antisemitism är ofta, men inte alltid, antisionism. Det kan yttra sig i delegitimisering av Israel som en judisk stat, och uppmaningar till bojkotter av den judiska staten, dess institutioner och individer. Nu senast blev ett israeliskt universitet uteslutet ur en tävling för framställandet av solenergi i Spanien, baserat på att Israel inte följer internationella lagar. Inga andra länder ställs det så stora krav på som på Israel, vilket är en medveten strategi för att isolera Israel och dess judiska medborgare.

Andra varianter kan vara att jämställa Israel med Nazityskland: att judar är blodtörstiga djur som äter arabiska barn och utrotar dem i koncentrationsläger. Dessa föreställningar har kunnat observeras såväl i vänstersammanhang som hos islamister. Den senare gruppen använder sig också av en religiöst motiverad antisemitism där de menar att judar en gång försökte döda profeten Mohammed och därmed förlorade sitt existensberättigande.

Islamisterna, som förespråkar en politiserad Islam, ser även judarna som Israels representanter oavsett om de bor i Israel eller inte. En vanlig kommentar bland kritiker är att staten Israels politik eskalerar antisemitismen i världen. Personligen hävdar jag att detta är ett felaktigt resonemang. Antisemitismen fanns i Mellanöstern långt före Israels bildande 1948. Däremot kan man säga att Israel fungerade som en katalysator för en redan existerande, djupt rotad antisemitism i den arabiska världen.

Det är ingen tvekan om att antisemitismen har ökat under snare år i Europa och i Sverige. När det gäller Förintelseförnekelse så kom en svensk gymnasielärare ut som förnekare när han 2006 reste till Teheran och till president Ahmadinejads konferens som gick ut på att förneka Förintelsen. Läraren köptes vid hemkomsten till Sverige ut från sin tjänst som lärare och händelsen tystades ner.

Under tennismatchen mellan Sverige och Israel i Malmö tidigare i år demonstrerade vänstergrupper, autonoma och islamister tillsammans, förenade över blockgränserna i sitt hat mot Israel och i förlängningen judarna. Även nazister hade visat intresse för att delta i demonstrationen. Det ropades ut att judarna i Israel är dagens nazister, att Israel skulle utrotas och både Hamas och Hizballahs fanor vajade i vinden tillsammans med den röda flaggan. Detta är en utveckling som inte bara är skrämmande, utan även ett reellt hot mot den svenska demokratin och det öppna samhälle som vi lever i idag.

Martin Telinius, Fil. Mag. statsvetenskap.

Politiskt våld. Nu har tio unga män med anknytning till Antifascistisk aktion åtalats för den brutala misshandeln av nazistledaren Jens Lindahl i Göteborg på nationaldagen förra året. Jag har tidigare skrivit om misshandeln här.

Göteborgs-Posten skriver om åtalet här. Jag tycker det är särskilt intressant med de mekanismer som kan få personer från oftast stabila uppväxtmiljöer att begå en sådan grov handling mot en annan människa. Ur GP:s artikel anar man grupptryckets starka inverkan:

“De övriga åtalade är i åldern 16-19 år och utrycker djup ånger i polisförhören. En del berättar att de visserligen ville ’spöa nassar’, men att det hela spårade ur när så många gav sig på en ensam person. Andra säger att de bara ville stoppa eller försena bussen, inte angripa någon människa.
Flera beskriver anfallet som välorganiserat.
- Det var som en militärisk operation. Det var ingen tvekan. Ledaren gav instruktion, ‘du gör det och du gör det’, och den som fick uppgiften sa okej, berättar en av de åtalade.”

Här är vänsterextremisternas egen film från överfallet. Varning för starka bilder.

Hotfullt mejl från Bokcafét.

Bokcafét i Jönköping. Jag hade gärna sluppit att skriva mer om Bokcafét i Jönköping. Nyheten om hur studieförbundet ABF och kommunen har gett sitt stöd till den vänsterextrema föreningen har dominerat de lokala medierna hela veckan och kommer att rulla vidare ytterligare. Det hela har blivit en het politisk potatis, och det moderata kommunalrådet  säger att han nu vill se en utredning av samtlig verksamhet inom kulturhuset där Bokcafét tillåts hyra lokal.

Allt verkar alltså vara i sin ordning, men i dagens (onsdag) Jönköpings-Posten, som inte finns på nätet, fäller Bokcaféts ordförande Kathleen Jones en fullständigt sanslös, substanslös och okommenterad replik om mig, (efter att först ha dissat mig som journalist, vilket jag i sig inte har något emot): “Han har dessutom hotat mig kraftigt.”

Där tappade jag hakan fullständigt.

Hur som helst kan jag inte låta hennes påstående vara oemotsagt (jag får naturligtvis ett bemötande även i J-P). Det handlar inte bara om lögn, utan även om förtal.

Hösten 2006 sökte jag någon på Bokcafét för en intervju om föreningens verksamhet och de produkter som föreningen säljer. Anledningen till mitt intresse var att ett par unga män, dömda för försök till grov mordbrand, hade vistats en del på Bokcafét och sannolikt tagit intryck av den våldsbejakande miljön. Delar till en brandbomb hade enligt polisutredningen också bytt ägare på Bokcafét.

Jag ringde föreningen  och blev uppmanad av en man, som sa att han tillhörde Bokcaféts styrelse, att skicka ett mejl där jag beskrev mitt ärende. Jag gjorde så, men ringde även föreningens ordförande, Kathleen Jones. Det samtal som jag hade med henne har jag inspelat på kassettband. Hon lovade att återkomma med besked om det skulle bli någon intervju eller inte.

Hon återkom dock aldrig, utan gjorde sig oanträffbar. Istället fick jag ett svar (se ovan) på det mejl som jag hade skickat, där det i förtäckta ordalag framförs ett hot. Mejlskrivaren hänvisar bland annat till en film om en grupp fotbollshuliganer, “Green Street Hooligans”, där det råa våldet är ett genomgående tema, och det starka hatet mot journalister ett annat. En journalistelev som i filmen skriver om gänget är på väg att råka riktigt illa ut.

Efter att ha fått det hotfulla mejlet ringde jag åter Kathleen Jones, som inte svarade. På hennes telefonsvarare hälsade jag då att Bokcaféts agerande kommer att se illa ut i min kommande bok.

Det är all kontakt som jag har haft med henne. Det vore mycket intressant om Kathleen Jones ville utveckla för mig exakt vad det för typ av “hot” hon menar. “Kraftigt” ska det ha varit dessutom, enligt vad hon säger i tidningen. Eftersom hon inte kunde specificera vad hon egentligen menade för Jönköpings-Postens reporter, så kanske hon kan göra det för mig direkt istället?

Kathleen Jones, du är välkommen att kontakta mig. Det här borde vi reda ut. Du har mitt telefonnummer.

Tidigare inlägg: ABF kastar ut Bokcafét, Vad gör ABF hos våldsvänstern?

Militant vänster. Så har då ABF i Jönköping bestämt sig för att utesluta Afas supporterklubb, föreningen Bokcafét, som medlem i studieförbundet. Något annat var inte att vänta efter att ABF:s ledning fått klart för sig vad Bokcafét är för typ av sammanslutning. Det jag fortfarande inte kan förstå är hur det egentligen gick till när Bokcafét blev medlem i ABF Jönköping någon gång kring 2006/2007, trots den storm som varit kring stället tidigare. Och jag skulle vilja påstå att det är helt omöjligt att studera Bokcaféts hemsida utan att förstå det våldsamma budskapet. Mer troligt är väl att ingen på ABF någonsin brydde sig om att kolla upp föreningen, utan nöjde sig med att läsa Bokcaféts stadgar.

Det är i så fall inte första gången svensk “korrekthet” biter sig själv i svansen på det här sättet. Tänker på när det Nordkoreadyrkande lilla förbundet Revolutionär kommunistisk ungdom under tio år lyckades mjölka statliga Ungdomsstyrelsen på miljonbelopp i demokratibidrag. Ja, de bidragen ska uttryckligen gå till att fostra ungdomar i “demokrati”, det har riksdagen bestämt. Men för inskränkta byråkrater kan “demokrati” vara att enbart ha en uppsättning stadgar enligt mallen. Vad förbundet sedan tutar i sina medlemmar eller har för annan verksamhet anses ofta för känsligt att ha synpunkter på, enligt principen att “allt är lika okej”. Därför ansågs det inte vara något hinder att ungkommunisterna lärde sina medlemmar att den bästa epoken under Sovjettiden var när Stalin regerade, sedan gick det bara utför.

Jag berättade detta i radioprogrammet Kaliber i P1, vilket ledde till att RKU så småningom miste sina statliga demokratibidrag. För detta blev jag av ETC-Johan Ehrenberg anklagad för att bedriva “McChartyism”.

Säkert finns det de som gärna benämner kritik av Bokcaféts grumliga demokratisyn för “McChartyism”. Eller “inkvisition”. Eller något annat dramatiskt.

För mig är det istället att på allvar hävda de demokratiska värden som det så vackert står om i plattformar, riktlinjer och värdegrunder.

Läs även mitt tidigare inlägg.

Uppdatering: Ordföranden i ABF Jönköping, Christer Rube, skriver i ett brev till medierna att Bokcafét beviljades medlemskap i ABF  hösten 2007 på grundval av de stadgar som skickades med ansökan, och vidare: “Det fanns ingenting i de medskickade handlingarna som antydde att något inte stod rätt till.”

Tro sjutton det. Men Bokcaféts verksamhet och inriktning kan inte ha varit okänd för ABF. Studieförbundet ger dock sken av att uppgifterna om de starka kopplingarna till Antifascistisk aktion kommer som en överraskning.

För de flesta invånarna i Jönköping har det länge varit väl känt vilken typ av rörelse som huserar hos Bokcafét. För polisen och de lokala medierna likaså. Det är bara ABF som säger att man inte har förstått någonting.

Uppdatering 2: Två representanter för Bokcafét ger sin version i Radio Jönköping. Det framgår bland annat i radioinslaget att föreningen förra året fick 6.000 kronor i verksamhetsbidrag av kommunen.

Vad gäller Bokcaféts funktion som återförsäljare av Afa:s propagandamaterial (som inte ABF verkar ha något att invända emot) så säger Bokcaféts ordförande Kathleen Jones att föreningen tidigare bestämt “att inte ta det moraliska beslutet, vad vi ska sälja när det kommer till vänstern”. Hon säger också att hon personligen inte har någon åsikt om Afa.

Tro´t den som vill…

Uppdatering 3: Jag har fått veta att Bokcaféts ordförande Kathleen Jones blåljuger och förtalar mig i Jönköpings-Posten idag. Jag återkommer till detta.

Dödshot från extremvänstern. Finansminister Anders Borg har fått en kula av kaliber .22 skickad till sig, rapporterar Politikerbloggen. Den våldsbejakande extremvänstergruppen Revolutionära fronten har tagit på sig mordhotet på sin hemsida, där de bland annat skriver:

Sedan namnger vänsterextremisterna en person som de tycker att Anders Borg ska skjuta.

Tilltaget är naturligtvis mycket osmakligt och ytterligare ett bevis för hur lite som egentligen skiljer nazister och vissa vänsterextremister åt när det handlar om våldsromantik och terrormentalitet.

Upploppen i Malmö. SSU:s ordförande Jytte Guteland gjorde en mycket viktig markering när hon valde att lämna demonstrationen “Stoppa matchen” i Malmö efter att Afa och andra militanta börjat attackera polisen.

Läs mer »

Upploppen i Malmö. Demonstrationen mot tennismatchen Sverige-Israel i Malmö urartade i våld, som väntat. Väntat därför att autonoma grupper som Afa gått ut och sagt att de tänkte använda våld för att försöka ta sig in i tennishallen. Väntat därför att det är på det här sättet som de brukar agera, att utnyttja större “folkliga” manifestationer för sina egna våldsamma syften.

Läs mer »

Butiksbränder i Södertälje. Den vänsterextrema “gruppen” Global intifada uppmanade till butiksbränder i Södertälje för bara några dagar sedan, rapporterar flera medier. Orsaken ska enligt flygblad vara att matbutikerna säljer varor från USA. Nu har flera matvarubutiker brunnit. Säpo har kopplats in.

“Global intifada”, som snarare är ett aktionsnamn för autonoma vänsterextremister från Afa och liknande, har tidigare tagit på sig attentat mot bland annat ambassadbilar och konsulat i Sverige.

Mordförsöket på nationaldemokrat. Det ytterst brutala överfallet på den ledande nationaldemokraten Vávra Suk, som polisen rubricerar som mordförsök, tydliggör åter vilken typ av organisation som Afa är. Precis som dem som de säger sig bekämpa, nazister och fascister, använder sig Afa av terror, våld och hot. Afa är helt enkelt en spegelbild av sina antagonister på den extrema högerkanten.

När kampen mot nazism och extremnationalism förs av personer och grupper som själva drivs av terrorfilosofi och sektmentalitet så förlorar den sitt innehåll. Det borde den demokratiska vänster som så gärna samarbetar med Afa och liknande grupper ta i nogsamt beaktande, och även de kulturskribenter som alltid brukar vara snabba med att rycka ut till den autonoma våldsvänsterns försvar.