Nazism. Den dömde mördaren och nazisten Hampus Hellekant kom in på läkarlinjen och sa att han ville gå vidare i livet. Men tidningen Arbetaren avslöjar att han fortfarande har kontakt med nazister, och fortsätter att kartlägga journalister, myndighetspersoner och meningsmotståndare.

Läs Arbetarens artikel här.

Även tidskriften Expo rapporterar.

Martin Telinius, Fil. Mag. i statsvetenskap, skriver här om en förenande länk mellan vitt skilda ideologiska extremistmiljöer: antisemitismen.

Gästinlägg. Nyligen demonstrerade islamister och nazister tillsammans på Sergels torg i Stockholm mot sionismen. Antisemitismen förenar över politiska, kulturella och etniska gränser. Att detta hat finns bland nazister är välkänt. Nazister hatar judar. Men idag är detta hat inte bara förknippat med nazister utan även med en del vänsterextrema rörelser och islamister. I kampen mot judarna, som ofta kamoufleras till kamp mot sionism och Israel, blir fiender vänner, om än endast för en stund.

Även om dessa tre extremgrupper är marginaliserade i det svenska samhället så åtnjuter islamisterna stort stöd i Mellanöstern där deras två största partier, Hizballah i Libanon och Hamas i Gaza, sitter i parlamenten med stor makt. Dessa två partier vars fundament grundar sig på ett djupt judehat, antisemitiska konspirationsteorier och Förintelseförnekelse ses som förebilder hos svenska islamister, nazister och vänstergrupper, i synnerhet i deras kamp mot Israel och i förlängningen, judarna.

I min magisteruppsats som jag skrev 2006 i statsvetenskap, avhandlade jag vad som förenar nazister och islamister när det gäller antisemitism, med utgångspunkt från några webbsidor knutna till dessa ideologiska miljöer.
Det gemensamma kan sammanfattas i tre punkter:

* Konspirationsteorier riktade mot judar. Som att judar styr medierna, eller en hemlig judisk sammansvärjning för att störta Islam eller den vita svenska rasen, etc.

* Totalt eller delvist förnekande och/eller förringande av Förintelsen. Syftet är att smutskasta judarna, framställa dem som lögnare och rentvå nazismen, samt eliminera argumentet att Israel bildades på grund av Förintelsen.

* Totalt hat mot den judiska staten Israel och stöd för islamiska terrorrörelser.

Historiskt sett är denna så kallade oheliga allians mellan två olika grupper som finner en gemensam ståndpunkt att enas vid, antisemitismen, inte något nytt. Under andra världskriget existerade det en mer politisk och ideologisk snarare än militär allians mellan Adolf Hitler och palestiniernas ledare Haj Amin al-Husseini. Den senare var stormufti i Jerusalem och hade valts till ledare över palestinierna. Valet av honom var ganska självklart. Hans rivaler hade antingen mördats av hans klan eller skrämts till tystnad till dess att bara en kandidat återstod, nämligen han själv. Palestinierna som helhet hade lite att säga till om i valet av ledare.

al-Husseini var en brinnande antisemit som mellan 1941-45 vistades i Berlin inbjuden av Hitler. Han deltog i radiosändningar på arabiska som uppmanade till jihad mot judarna och de allierade samt organiserade uppsättandet av muslimska SS enheter som begick krigsbrott på Balkan. Efter kriget flydde al-Husseini till Egypten där han levde fram till sin död, utan att utlämnas för de krigsförbrytelser han begick. Idag är han en förebild för både islamister och nazister vad gäller hatet över blockgränserna.

Samtidigt som medierna ser med avsky på nazismens judehat så behandlas hatet bland vänstern och hos islamister annorlunda. Det skulle behövas ytterligare studier på området för att belysa varför det är så. Detta är dock ett känsligt ämne. Vänstern har allt sedan 1945, då Sovjet stod som en av segrarmakterna i andra världskriget, alltid kunnat hävda att de var en av drivkrafterna som besegrade nazisternas antisemitism. Därmed är vänstern per automatik rumsren enligt många, trots att många av dess medlemmar gått ut och gett sitt stöd till totalitära antijudiska rörelser som Hamas och Hizballah.

Adolf Hitler skrev 1945 i sitt politiska testamente att det skulle ta tusen år innan antisemitismen skulle återkomma till Europa. Hitler hade fel. Det tog inte tusen år - det tog mindre än 60.
Även om hatet inte är annorlunda idag så tar det sig andra former. En modern variant av antisemitism är ofta, men inte alltid, antisionism. Det kan yttra sig i delegitimisering av Israel som en judisk stat, och uppmaningar till bojkotter av den judiska staten, dess institutioner och individer. Nu senast blev ett israeliskt universitet uteslutet ur en tävling för framställandet av solenergi i Spanien, baserat på att Israel inte följer internationella lagar. Inga andra länder ställs det så stora krav på som på Israel, vilket är en medveten strategi för att isolera Israel och dess judiska medborgare.

Andra varianter kan vara att jämställa Israel med Nazityskland: att judar är blodtörstiga djur som äter arabiska barn och utrotar dem i koncentrationsläger. Dessa föreställningar har kunnat observeras såväl i vänstersammanhang som hos islamister. Den senare gruppen använder sig också av en religiöst motiverad antisemitism där de menar att judar en gång försökte döda profeten Mohammed och därmed förlorade sitt existensberättigande.

Islamisterna, som förespråkar en politiserad Islam, ser även judarna som Israels representanter oavsett om de bor i Israel eller inte. En vanlig kommentar bland kritiker är att staten Israels politik eskalerar antisemitismen i världen. Personligen hävdar jag att detta är ett felaktigt resonemang. Antisemitismen fanns i Mellanöstern långt före Israels bildande 1948. Däremot kan man säga att Israel fungerade som en katalysator för en redan existerande, djupt rotad antisemitism i den arabiska världen.

Det är ingen tvekan om att antisemitismen har ökat under snare år i Europa och i Sverige. När det gäller Förintelseförnekelse så kom en svensk gymnasielärare ut som förnekare när han 2006 reste till Teheran och till president Ahmadinejads konferens som gick ut på att förneka Förintelsen. Läraren köptes vid hemkomsten till Sverige ut från sin tjänst som lärare och händelsen tystades ner.

Under tennismatchen mellan Sverige och Israel i Malmö tidigare i år demonstrerade vänstergrupper, autonoma och islamister tillsammans, förenade över blockgränserna i sitt hat mot Israel och i förlängningen judarna. Även nazister hade visat intresse för att delta i demonstrationen. Det ropades ut att judarna i Israel är dagens nazister, att Israel skulle utrotas och både Hamas och Hizballahs fanor vajade i vinden tillsammans med den röda flaggan. Detta är en utveckling som inte bara är skrämmande, utan även ett reellt hot mot den svenska demokratin och det öppna samhälle som vi lever i idag.

Martin Telinius, Fil. Mag. statsvetenskap.

Politiskt våld. Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet släppte förra veckan rapporten Våldsam politisk extremism - Antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten, som regeringen beställde i slutet av förra året. Efter att nu ha läst rapporten kan jag konstatera att den ger en korrekt och balanserad bild av det politiska våldet i Sverige, som Säpo och Brå här har valt att avgränsa till vit makt-miljön och den autonoma vänstern. Särskilt intressant läsning är de delar som handlar om personers olika vägar in i extremistmiljöerna och de drivkrafter som leder fram till en acceptans av våld.

Jag rekommenderar en nedladdning av rapporten via länken längre ner, men först ska jag ge en kort sammanfattning i punktform från rapporten vad gäller de aktuella hoten från de båda extremistmiljöerna:

* Extremistmiljöerna utgör inget hot mot det demokratiska statsskicket eftersom både direkt avsikt och förmåga att omkullkasta statsskicket saknas.

* Extremistmiljöerna utgör inget hot mot någon av det demokratiska statsskickets grundläggande funktioner - det vill säga det politiska beslutsfattandet, verkställandet av politiska beslut eller den fria debatten - då förmågan att genomföra en sådan avsikt saknas.

* Den autonoma miljön utgör ett visst hot mot delar av det demokratiska statsskickets grundläggande funktioner, då aktivister inom den autonoma miljön har både avsikt och förmåga att regelbundet utsätta framför allt företrädare för politiska partier för angrepp som i viss utsträckning är koordinerade.

* Vit makt-miljön har tillgång till skjutvapen och sprängmedel och har en fundamental ideologisk avsikt att skade det demokratiska statsskickets grundläggande funktioner; därmed utgör miljön ett latent hot mot delar av dessa funktioner.

* Den autonoma miljön utgör ett relativt allvarligt hot mot den allmänna ordningen, då aktivister inom miljön har avsikt och förmåga att med viss regelbundenhet organisera ordningsstörningar som resulterar i omfattande materiella skador och som ofta nödvändiggör stora polisiära kommenderingar.

* Extremistmiljöerna utgör ett allvarligt hot mot enskilda individer då de har både avsikt och förmåga att bruka grovt våld mot meningsmotståndare och i vit makt-miljöns fall även begå hatbrott som innefattar mycket grovt våld.

* Den autonoma miljön utgör ett visst hot mot näringsidkare då det finns avsikt och förmåga att med jämna mellanrum angripa företag, framförallt genom våld mot egendom.

Från en del vänsterskribenter har det varit väntade negativa reaktioner, bland annat anklagar Petter Larsson i Aftonbladet bland annat mig (vars bok citeras på några ställen i rapporten) för att bedriva “kålsuparteori”. Det känsliga består alltså i att försöka förstå och förklara likheterna mellan vit makt-miljön och den autonoma vänstern, utan att för den skull bortse från olikheterna. Detta är alltså något som jag har gemensamt med bland annat Säpo och Brå.

Jag diskuterade en del av rapporten med Petter Larsson i P1:s Studio Ett, vilket går att lyssna på här. Rapporten tas upp ungefär 34 minuter in i sändningen.

På Säpos hemsida kan man ladda ner hela rapporten.

Politisk extremism. Banden mellan de politiska extremerna uppenbarar sig i en färsk intervju med den muslimske högerextremisten Mohamed Omar i Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag (nummer 13-14. Juli 2009). Nationaldemokraterna har kopplingar till det nazistiska Info 14 och Salemrörelsen.

Den tidigare respekterade debattören Mohamed Omar umgås numera med antisemiter inom såväl vänster som höger, bland andra den tidigare Fib Kulturfront-medarbetaren och vänsterskribenten Lasse Wilhelmson. Intervjun i Nationell idag visar hur antisemitismen är en förenande länk grupperna emellan. Här följer ett utdrag (tack för tips, Jonathan Leman):

“Det måste ha funnits männniskor i din närhet som visste hur det låg till, om en pågående inre konflikt mellan att tjäna det politiskt korrekta etablissemanget…?

Jag hade muslimska vänner som visste det, och de var mer förstående: “Vi förstår, Mohamed, du kan inte göra mer än såhär. Det är judarna som kontrollerar medierna. Vi vet att du int kan skriva vad du vill. ” Sedan fanns det kanske andra som inte kände mig personligen. De var mer fördömande.

[...]

En annan sak är att jag inte är ensam bland Sveriges kulturskribenter att leva med det här dilemmat, jag tror att det är många som lever i en sådan olycka. Det är många som har genomskådat hur det hela fungerar, både från vänster- och högerhåll, kristna och andra. Problemet är med andra ord inte unikt för muslimer. Det finns en självcensur, det finns hyckleri och det finns rädslor.

[...]

Vad tror du att det tyngst vägande skälet var till att dina texter togs bort från hemsidorna till t ex Flamman och Signum?

“Jag tror att det var Förintelsen, mitt s k förintelseförnekande. När jag talade om Hamas och Hizbollah, då var det fortfarande vissa som stödde mig i kulturkretsar. Den springande punkten för etablissemanget var nog min intervju med Lasse Wilhelmson, det var då alla vände mig ryggen.

För att Wilhelmson är märkt?

Ja. Han talade om det judiska inflytandeet i bolsjevismen, familjen Rothschild, Trotskij, och så talade han om revision av den historiska Förintelsen och andra kontroversiella frågor. Det var först efter den intervjun som Carina Rydberg gick ut i DN, Andreas Malm skrev mot mig i Arbetaren, Johan Berggren på Ordfront magasin, den sionistiske springpojken Magnus Sandelin…Då kom fördömandena. Sedan tog det ytterligare en vändning när jag talade om homosexualitet och feminsism i en intervju för Aftonbladet, det var droppen. I samband med att Israel gick in i Gaza och jag förklarade min ståndpunkt offentligt förhöll sig etablissemanget fortfarande avvaktande. Det fanns t o m vänstermänniskor som välkomnade mina uttalanden. Den s k brunvänstern, Folket-i-Bild-människorna, Myrdal-klanen, de hyllade mig då i och med att de också stöder Hizbollah och Hamas. När diskussionen senare kom in på moralfrågor och judefrågan, då tog även de avstånd från mig.

Fler kulturpersonligheter har reagerat märkbart emotionellt på ditt avhopp, en och annan har skrivit tårdrypande böner i stil med “Mohamed, kom tillbaka, allt är förlåtet!”

Ja, haha. De försöker med både piska och morot, det är en psykisk manipulation. Man försöker att få människorna att bli konforma, att inordna sig i leden. Dels genom att hota med åtal, att man kommer att förlora sitt jobb, bli isolerad och ensam. Det är många som har skrivit till mig just om att jag kommer bli ensam. “ingen kommer att tycka om dig”. Människor som jag tidigare har respekterat, bildade människor, har skrivit sådana saker till mig. De har t o m hotat med att försöka vända muslimerna emot mig. Offentligt har de även spekulerat i att jag skulle vara psykiskt sjuk, instabil. Samtidigt säger de att de “lämnar ändå porten öppen”, om jag skulle vilja komma tillbaka.

Ser du det som realitiskt att du kommer ha någon kontakt med de kretserna under överskådlig framtid?

Nej, nej. Jag har alltid föraktat dem. Det finns inte för mig att gå tillbaka till det där. Jag är så lycklig nu när jag inte bryr mig om vad som är politiskt korrekt, det kan inte värderas i pengar. Jag brukade tidigare skoja med min fru: “Om vi verkligen ska bli rika, borde jag komma ut som gaymuslim och åka på turné med en annan gay. Då skulle vi bli miljonärer på kuppen.” Min fru svarade bestämt att “du får inte ens tänka sådana tankar. Vi svälter hellre”. Jag mår enormt bra nu när jag känner mig andligt fri. Om någon skulle erbjuda mig ett jobb på Dagens Nyheter i morgon, skulle jag tacka nej direkt. Jag sitter hellre hemma och skriver det som jag tror på i bloggform. Den personliga integriteten är det viktigaste, att man inte behöver skämmas när man ser dem där hemma i ansiktet.”

Politiskt våld. Nu har tio unga män med anknytning till Antifascistisk aktion åtalats för den brutala misshandeln av nazistledaren Jens Lindahl i Göteborg på nationaldagen förra året. Jag har tidigare skrivit om misshandeln här.

Göteborgs-Posten skriver om åtalet här. Jag tycker det är särskilt intressant med de mekanismer som kan få personer från oftast stabila uppväxtmiljöer att begå en sådan grov handling mot en annan människa. Ur GP:s artikel anar man grupptryckets starka inverkan:

“De övriga åtalade är i åldern 16-19 år och utrycker djup ånger i polisförhören. En del berättar att de visserligen ville ’spöa nassar’, men att det hela spårade ur när så många gav sig på en ensam person. Andra säger att de bara ville stoppa eller försena bussen, inte angripa någon människa.
Flera beskriver anfallet som välorganiserat.
- Det var som en militärisk operation. Det var ingen tvekan. Ledaren gav instruktion, ‘du gör det och du gör det’, och den som fick uppgiften sa okej, berättar en av de åtalade.”

Här är vänsterextremisternas egen film från överfallet. Varning för starka bilder.

Konspirationsteorier. Egon Frid, riksdagsman för vänsterpartiet, meddelar på sin blogg att han “har fått nya teorier om vad som verkligen hände 9/11.” Han har som förste svensk skrivit under ett internationellt politikerupprop för att ta fram “sanningen” om attentaten i USA 2001.

Läs mer »

Antisemitism. När någon säger att gaskamrarna som tog död på miljontals judar aldrig har existerat så måste alla vi andra stanna upp, för att inte låta ett sådant påstående passera obemärkt förbi.
Läs mer »

Politiskt våld. I början av veckan attackerades en medlem i Ung vänster av förmodade rasister. Misshandeln ägde rum i Knivsta utanför Uppsala, skriver tidningen Expo. Enligt Miro Anter, ordförande i länsorganisationen av Ung vänster, är det andra gången på kort tid som det sker en liknande händelse. 

Även medlemmar i Revolutionär kommunistisk ungdom i Uppsala har blivit misshandlade den senaste tiden, och Tove Fraurud, ordförande i Vänsterpartiets länsorganisation i Uppsala, har fått klistermärken från nazistiska Svenska motståndsrörelsen uppsatta på sin bil och bostad, skriver Expo.

Ingen person är gripen för händelserna.

Överfallet på vänsterpolitiker. Vänsterbloggaren Anders Svensson är på nytt ute och far med sina retoriska kullerbytor. För något år sedan lyckades han göra mig och författarkollegan Anna-Lena Lodenius medskyldiga till ett högerextremt mord, eftersom vi båda hade kritiserat vänstervåldet. Den här gången ger han mig, Dilsa Demirbag-Sten, Per Gudmundson med flera ett delansvar för ett nazistiskt överfall på en vänsterpolitiker i Haninge nyligen.

Läs mer »

Folkfronten. En kreativ variant av antinazistiskt arbete visar de vänsterstudenter i Linköping som registrerat ett parti med namnet “Folkfronten”, och därmed förhindrat det nygamla nazistpartiet med samma namn att ställa upp med just det namnet i lokalvalet. Det skriver bland annat tidskriften Expo om på sin nätupplaga.

Nya nymret av Expos pappersutgåva är för övrigt mycket intressant läsning.