Det grova judehatet på FiB-forum

“Tyvärr har vi samma tendenser inom vänstern, FiB/K och Palestinagrupperna när det gäller judarnas historia, deras rasistiska religion och Talmudiska ideologi, som gör dem farliga med sitt otillbörliga inflytande på världspolitiken och historieskrivningen.”

Så uttrycker sig Bengt Holmgren, en ganska flitig skribent på FiBforum, en öppen mejlingslista som administreras av föreningen Folket i Bild/Kulturfront. För säkerhets skull har föreningen skrivit en brasklapp om att “varje deltagare ansvarar själv för sina ord”.

Under de senaste två månaderna har jag i samband med research för P1-programmet Kalibers reportage om judehatarna kring den svenske islamisten Mohamed Omar följt diskussionen på FiBforum. Det har varit en ganska nedslående studie. En hel del av det som skrivs i forumet är grovt antisemitiskt.

Bengt Holmgren är en av dem som uttrycker sig grövst. Han deltog i Mohamed Omars “antisionistiska” demonstration på Sergels torg tillsammans med högerextremister den 20 september och uttryckte sig senare så här på FiB forum om föreningen FiB Kulturfronts officiella avståndstagande från demonstrationen:

“Min stilla misstanke är att det faktiskt krupit in sionistiskt judiska intressen inom ledningen eller åtminstone ett visst mått av sympati för deras intressen att FiB/K fullständigt tappat greppet om yttrandefrihetsfrågan. Det visar i så fall bara på hur farliga sionisterna är även i vår omedelbara närhet och att man inte varit uppmärksam inom FiB/K.”

Bengt Holmgren tycker i ett annat inlägg att man ska kunna diskutera “judefrågan”:

“Man bör kunna diskutera även de s k känsliga frågorna som judefrågan i sammanhanget annars missar man något väsentligt. Relationen mellan judendomen och sionismen är så tätt sammanbunden att de nästan blivit ett. Det går därför inte att bortse från att diskutera judendomen och dess makt i världen.”

I ett annat inlägg försöker Bengt Holmgren utreda “antisemitismen som begrepp”:

“Själva begreppet antisemitism har idag valts att omfatta enbart judar. Detta har med största sannoliket införts med benägen hjälp av sionisterna och är idag ett sionistiskt begrepp för att urskilja judar från alla andra i världen och kalla judarna för ett folk, ett exklusivt utvalt folk med särskiljda rättigheter att behärska och terrorisera andra folk med hänvisning till religiösa urkunder, inte folkrätten.”

En annan flitig skribent på diskussionslistan och mångårig medlem i FiB/K, Dennis Zackrisson, svarar instämmande: “Bra utrett, Bengt!”

Dennis Zackrisson var en av dem som försvarade judehataren Ahmed Rami när han spred sin naziinspererade propaganda  i slutet av 80-talet. Zackrisson skriver i ett inlägg på Fibforum att han med vetskap om alla Mohamed Omars tillkortakommanden ändå betraktar honom “som en tillgång för palestinakampen”, och att han inte heller har några problem att demonstrera tillsammans med Omar.

Janne Bjernfeldt, en annan listmedlem, hävdar att de flesta palestinier i Sverige stödjer Mohamed Omar, och skriver så här om det starka motstånd som finns inom vänstern mot Omars “enhetsfront”:

“En antiimperialistisk rörelse där alla tycker lika kommer aldrig att existera. Det trodde jag faktiskt att alla i och runt FiB/K hade tagit till sig. Men kanske det är som en medlem i FiB/K påpekade för mig för några veckor sedan, att största delen av vänstern INTE är antiimperialistisk.”

Den i Kalibers reportage omtalade Lasse Wilhelmson skriver ofta inlägg på FibForum. Efter föreningen FiB Kulturftonts offentliga avståndstagande från hans åsikter och den debatt som uppstod bland personer kring föreningen så skrev han:

“Man kan inte samtidigt försvara yttrande- och tryckfriheten och undvika att dra på sig ‘antisemit’-jägarnas smutskastningskampanjer, eftersom syftet med de senare är att just strypa yttrandefriheten. I valet mellan dessa, har FiB kulturfront nu inte bara offrat sin portalparoll, utan även frivilligt underkastat sig den sionistiserade kulturelitens hegenomi i svensk debatt. (…) De diskussioner som nu pågår kommer leda till en vänster som avgränsar sig gentemot sionismen (som är den vidrigaste formen av rasism) och en höger som avgränsar sig gentemot rasismen i sin syn på invandrare och invandringspolitiken. Detta kommer att göra det möjligt att skapa en antisionistisk enhetsfront i Sverige. Denna utveckling sker nu överallt i västvärlden och är ett uttryck för ökade motsättningar mellan världens folk och den sionistiska maktelitens strävan efter en ny världsordning”.

Lasse Wilhelmson torgför alltså sin gamla vanliga teori om en värld styrd av “sionister”, och öppnar för en “ohelig allians” mellan vänster och extremhöger i kampen mot “sionismen”. Det är en allians som han på sätt och vis redan har ingått, till exempel genom sina öppenhjärtiga intervjuer på högerextrema forum som Nationell Idag och nationell.nu, och deltagande i demonstrationer och möten tillsammans med högerextremister.

Wilhelmsons inlägg får uppmuntrande ord av Snorre Lindquist (Tidskrift för folkets rättigheter): “Bra Lasse! Gratulerar till din rättframma analys.”

När Lasse Wilhelmson skriver att avståndstagandena från den “antisionistiska” demonstrationen på Sergels torg kommer att få “långtgående konsekvenser för de antiimperialistiska arbetet i Sverige och för solidaritetsarbetet med palestinierna i synnerhet”, så svarar en annan FiB-profil, Anders Püschel, aktiv bland annat i ett av antikrigsnätverken i Malmö:

“Det tror jag också. Nu har vänstern visat sitt rätta, sionistiska ansikte.”

Anders Püschel, som även översatt en artikel för publicering på Mohamed Omars hemsida, kommenterar en ledarartikel från Sydsvenskan som såg “hatet mot staten Israel, sionismen och judarna” som gemensam nämnare för demonstranterna på Sergels torg, så här:

“Men vad är det för fel med att hata de förhatliga? Är det inte snarare de som inte hatar sådana som förtjänar klander?”

I ett inlägg som han publicerar på Fibforum efter Kalibers program om “den oheliga alliansen” framhärdar Püschel i att det är judarna, det judiska folket, som är fienden. I en reaktion mot Andreas Malm, som i programmet säger att det inte råder någon konflikt mellan det palestinska folket och det judiska folket, skriver Anders Püschel:

“Säg det till de palestinier som har fördrivits och fortsatt blir fördrivna från sina hem så att dessa kan ockuperas av judar”.

Leif Erlingsson, som valt att lämna föreningen FiB/K efter att dess ledning tagit avstånd från Lasse Wilhelmson, ifrågasätter i ett inlägg bevisen för att nazisterna använde gaskammare för att mörda judar, och bifogar i ett annat inlägg det ökända antisemitiska falsariet Sions vises protokoll, som han menar överensstämmer med verkligheten.

Erlingsson skriver också: “Omar & gänget har lyft locket på landet “tiga ihjäl”. DET är hedervärt, och långt över tiden!”

Det här är bara några exempel på den grova antisemitism och stöd för Mohamed Omar som florerat på FiBforum de senaste veckorna. Det som är glädjande i sammanhanget är att andra listmedlemmar ofta argumenterar emot med kraft. Men det stora flertalets tystnad mot antisemiterna på FiBforum är ändå oroande. Att det finns ett inte obetydligt stöd inom den här lilla delen av extremvänstern för Lasse Wilhelmsons och även Mohamed Omars antisemitiska världsbild är tyvärr klarlagt.

Den oheliga alliansen

Lyssningstips. Om det samarbete som pågår i Sverige mellan antisemiter från olika politiska grupperingar. Och om hur Ahmed Rami på Mohamed Omars hemsida åter sprider exakt samma hetsbudskap som blev fällt i domstol för snart 20 år sedan. P1-programmet Kaliber idag. Jag har medverkat som researcher.

Läs om programmet här, och lyssna här.

Uppdatering: Henrik Bachner i P1 morgon.

Uppdatering 3/11: Jonathan Leman kommenterar, och har fler länkar.

Judehat i “antirasistisk” språkdräkt

Lästips. Charlotte Wiberg skriver bra och välformulerat om högerextremisten Mohamed Omars sätt att uttrycka sig kring judar och sionism. Ett utdrag:

“Världen ser inte riktigt likadan ut idag som den gjorde 1933. Rasismen, den extrema högern och högerpopulismen använder inte nödvändigtvis samma uttryckssätt, klär sig inte nödvändigtvis i ett symbolspråk dominerat av sådant som blod, järn, eld och monotona trumslag.”

Det är viktigt att känna igen rasister och antisemiter oavsett i vilka kläder de försöker dölja sig.

Uppdatering: Ett annat läsvärt och bra inlägg finns hos Anna Veeder.

Hos SVT är Mohamed Omar välkommen

Antisemitism. I morse bjöd SVT:s Gomorron Sverige in högerextremisten och antisemiten Mohamed Omar för att diskutera Iran. Omar anser ju som bekant att Förintelsen är en myt och att Sverige kontrolleras av judar. På sin egen blogg försöker han i rask takt klara av att intervjua så många antisemiter som möjligt i Sverige, och har nu kommit fram till Ahmed Rami. Rami dömdes i början av 90-talet för hets mot folkgrupp efter sin grova nazistiska propaganda i närradiostationen Radio Islam.

Uppenbarligen har detta och hela den kulturdebatt som under våren pågick om Mohamed Omar helt undgått ansvariga på Sveriges television. Om inte så skulle det vara oerhört intressant att veta hur diskussionen egentligen gick på redaktionen när man bestämde sig för att bjuda in honom. I programmet presenterades han som “poet och författare”.

Kan vi förvänta oss fler judehatare i SVT:s morgonsoffa framöver? Som Ahmed Rami? Eller mer uttalade nazister som Björn Björkqvist och Magnus Söderman? 

Läs mer hos Jonathan Leman.

Uppdatering: Bra ledare i Svenska Dagbladet.

Uppdatering 2: Dilsa Demirbag-Sten skriver bra i Expressen.

Uppdatering 3: Nima Dervish och Kjell Häglund.

Uppdatering 4: Martin Tunström

Mohamed Omar i nazianstucken tidning

Politisk extremism. Banden mellan de politiska extremerna uppenbarar sig i en färsk intervju med den muslimske högerextremisten Mohamed Omar i Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag (nummer 13-14. Juli 2009). Nationaldemokraterna har kopplingar till det nazistiska Info 14 och Salemrörelsen.

Den tidigare respekterade debattören Mohamed Omar umgås numera med antisemiter inom såväl vänster som höger, bland andra den tidigare Fib Kulturfront-medarbetaren och vänsterskribenten Lasse Wilhelmson. Intervjun i Nationell idag visar hur antisemitismen är en förenande länk grupperna emellan. Här följer ett utdrag (tack för tips, Jonathan Leman):

Det måste ha funnits männniskor i din närhet som visste hur det låg till, om en pågående inre konflikt mellan att tjäna det politiskt korrekta etablissemanget…?

Jag hade muslimska vänner som visste det, och de var mer förstående: “Vi förstår, Mohamed, du kan inte göra mer än såhär. Det är judarna som kontrollerar medierna. Vi vet att du int kan skriva vad du vill. ” Sedan fanns det kanske andra som inte kände mig personligen. De var mer fördömande.

[...]

En annan sak är att jag inte är ensam bland Sveriges kulturskribenter att leva med det här dilemmat, jag tror att det är många som lever i en sådan olycka. Det är många som har genomskådat hur det hela fungerar, både från vänster- och högerhåll, kristna och andra. Problemet är med andra ord inte unikt för muslimer. Det finns en självcensur, det finns hyckleri och det finns rädslor.

[...]

Vad tror du att det tyngst vägande skälet var till att dina texter togs bort från hemsidorna till t ex Flamman och Signum?

“Jag tror att det var Förintelsen, mitt s k förintelseförnekande. När jag talade om Hamas och Hizbollah, då var det fortfarande vissa som stödde mig i kulturkretsar. Den springande punkten för etablissemanget var nog min intervju med Lasse Wilhelmson, det var då alla vände mig ryggen.

För att Wilhelmson är märkt?

Ja. Han talade om det judiska inflytandeet i bolsjevismen, familjen Rothschild, Trotskij, och så talade han om revision av den historiska Förintelsen och andra kontroversiella frågor. Det var först efter den intervjun som Carina Rydberg gick ut i DN, Andreas Malm skrev mot mig i Arbetaren, Johan Berggren på Ordfront magasin, den sionistiske springpojken Magnus Sandelin…Då kom fördömandena. Sedan tog det ytterligare en vändning när jag talade om homosexualitet och feminsism i en intervju för Aftonbladet, det var droppen. I samband med att Israel gick in i Gaza och jag förklarade min ståndpunkt offentligt förhöll sig etablissemanget fortfarande avvaktande. Det fanns t o m vänstermänniskor som välkomnade mina uttalanden. Den s k brunvänstern, Folket-i-Bild-människorna, Myrdal-klanen, de hyllade mig då i och med att de också stöder Hizbollah och Hamas. När diskussionen senare kom in på moralfrågor och judefrågan, då tog även de avstånd från mig.

Fler kulturpersonligheter har reagerat märkbart emotionellt på ditt avhopp, en och annan har skrivit tårdrypande böner i stil med “Mohamed, kom tillbaka, allt är förlåtet!”

Ja, haha. De försöker med både piska och morot, det är en psykisk manipulation. Man försöker att få människorna att bli konforma, att inordna sig i leden. Dels genom att hota med åtal, att man kommer att förlora sitt jobb, bli isolerad och ensam. Det är många som har skrivit till mig just om att jag kommer bli ensam. “ingen kommer att tycka om dig”. Människor som jag tidigare har respekterat, bildade människor, har skrivit sådana saker till mig. De har t o m hotat med att försöka vända muslimerna emot mig. Offentligt har de även spekulerat i att jag skulle vara psykiskt sjuk, instabil. Samtidigt säger de att de “lämnar ändå porten öppen”, om jag skulle vilja komma tillbaka.

Ser du det som realitiskt att du kommer ha någon kontakt med de kretserna under överskådlig framtid?

Nej, nej. Jag har alltid föraktat dem. Det finns inte för mig att gå tillbaka till det där. Jag är så lycklig nu när jag inte bryr mig om vad som är politiskt korrekt, det kan inte värderas i pengar. Jag brukade tidigare skoja med min fru: “Om vi verkligen ska bli rika, borde jag komma ut som gaymuslim och åka på turné med en annan gay. Då skulle vi bli miljonärer på kuppen.” Min fru svarade bestämt att “du får inte ens tänka sådana tankar. Vi svälter hellre”. Jag mår enormt bra nu när jag känner mig andligt fri. Om någon skulle erbjuda mig ett jobb på Dagens Nyheter i morgon, skulle jag tacka nej direkt. Jag sitter hellre hemma och skriver det som jag tror på i bloggform. Den personliga integriteten är det viktigaste, att man inte behöver skämmas när man ser dem där hemma i ansiktet.”

Religiös ledare på högerextremt forum

Lästips. Jonathan Leman skriver klarsynt och tänkvärt om det olämpliga i att Mahmoud Aldebe, ordförande för Sveriges muslimska förbund, bland annat låter sig intervjuas på den muslimske högerextremisten Mohamed Omars blogg.

Omar ljög om skälet till sin radikalisering

Mohamed Omar. Den islamistiska extremisten Mohamed Omar har uppenbarligen ljugit om varför han blivit extremist, avslöjar Jonathan Leman.

Varning för Förnekarna

Antisemitism. När någon säger att gaskamrarna som tog död på miljontals judar aldrig har existerat så måste alla vi andra stanna upp, för att inte låta ett sådant påstående passera obemärkt förbi.
Läs mer »

Wilhelmson: Det dog inte sex miljoner

Antisemitism. För de som händelsevis tvekat kring påståendena om att “Jinges” gästskribent Lasse Wilhelmson är uppfylld av antisemitiska konspirationsteorier så borde tvekan ta slut nu. Den radikala islamisten Mohamed Omar har nämligen på sin blogg lagt upp en lång propagandatext/intervju med Wilhelmson där ett flertal av de vanligaste antisemitiska myterna finns representerade. Ett axplock:

Om att sionism är lika med nazism:

“Du har den ariska nazismen och den judiska nazismen. Och den judiska föregick den tyska.”

Om att Israels regim styr svenska medier:

“De stora tidningarna är mer eller mindre en del av Israels nätverk. När man ser vad de skriver i Sydsvenska Dagbladet, DN, Expressen och så vidare, och vilka det är som skriver, märker man att det ibland till och med är samma folk som jobbar med Svenska kommittén mot antisemitism, Expo och Forum för levande historia.”

Om att bilden av judar är för positiv:

“Vad vi har fått i Västvärlden är en filosemitism, en beundran för judar. Man får endast nämna judar när de har gjort något bra. Filosemitismen innebär att man inte får röra vid det judiska, man får inte kritisera judendomen, en underdånig beundran av allt judiskt. Filosemitismen är ett betydligt större problem än antisemitismen.”

Om att antisemitismen är judarnas eget fel:

“Judefientlighet har det funnits genom historien. Men ofta är det så att det är judarna själva som genom sitt eget beteende har framkallat den.”

Om att jag är styrd av “sionisterna”:

“Sandelin har inte uppfunnit den antisemitiska nedsmutsningsmetoden själv. Han är bara en springpojke till sionisterna som ser antisemitismen som ett politiskt vapen för att fullfölja Herzls plan om en judisk stat i Palestina.”

 Om att Israel låg bakom 11/9:

“Israel var inblandat i 11-september, vilket man försöker att dölja. Den största spionringen riktad mot USA skedde strax före 11/9. Det var två hundra israeliska agenter som utgav sig för att vara konststudenter som greps av FBI.”

Om att Israel låg bakom bomberna i Londons tunnelbana:

“Man kunde läsa i Haaretz att Netanyahu som var Israels utrikesminister blev förvarnad. Han fanns i London inför ett möte. Det innebär att Israel kände till vad som skulle hända. Tittar man närmare på den här händelsen upptäcker man att de samma dag, 7/7, hade en stor säkerhetsövning med bland annat simulerade terroristattacker, alltså samma upplägg som 11/9 i USA.”

Om att judarna låg bakom den ryska revolutionen:

“Judarna är totalt dominerande i den socialistiska rörelsen och bland bolsjevikerna. I den tidiga Sovjetstaten dominerade judarna överallt - i hemliga polisen, i beslutande församlingar, i partiledningen. När jag såg det här började jag titta vidare. Det var likadant i Tyskland. Den kommunistiska ideologin, den kommunistiska revolutionen, var sammanflätade med judiska intressen. I Sovjet förstörde man massor av kyrkor, men inga synagogor.”

Och som slutkläm förnekar Lasse Wilhelmson omfattningen av Förintelsen:

“Allting med Förintelsen är heligt. Det får inte ifrågasättas. Siffran 6 miljoner är helig. Redan på 20-talet pratade sionister på Wall Street om 6 miljoner judar som skulle dö. Siffran kommer därifrån.”
(…)
Sionismen behöver det här tabut och behöver Förintelsen för att kunna kontrollera människors tänkande i Västvärlden. För att kunna motivera krigen.
(…)
Man vet att det skett fruktansvärda saker i koncentrationslägren. Det råder ingen tvekan om. Men hur många som dog i tyfus och hur många som blev avsiktligt avrättade det vet man inte. Men inte var det 6 miljoner.”

Mohamed Omar ställer inga kritiska frågor under intervjun, som är en enda lång propagandaartikel för Wilhelmsons obehagliga teorier. Är det inte hög tid att nu även förpassa Omar till den intellektuella kylan??

Uppdatering: Här hyllas Wilhelmson och intervjun med honom på ett nazistiskt chattforum:

“Jag hade aldrig hört talas om mannen innan, men skall absolut läsa mer av honom. Haschberg och de andra gubbarna i Svenska kommittén mot antisemitism sätter antagligen kosherbageln i halsen när de ser intervjun…”
“Mycket bra artikel. Lasse Willhelmsson är klarsynt i sin analys och det är förstås ett stort problem för dom krigshetsande sionsiterna och den lika krigshetsande sionistpressen.”

Jag antar att såväl Wilhelmson som Omar känner sig bekväma i det nazistiska sällskapet.