Antisemitism. I senaste nyhetsbrevet från Svenska kommittén mot antisemitism bidrar jag med en text om en oroväckande tendens inom organisationen Palestinagrupperna i Sverige.

Palestinagrupperna ser “Israellobby” bakom engagemang mot antisemitism

Det finns starka skäl att vara bekymrad över tillståndet i organisationen Palestinagrupperna i Sverige.

I nummer 4/2009 av tidskriften Palestina Nu har organisationen börjat se spöken.

När kriget i Gaza bröt ut förra vintern var jag en av många svenskar som starkt berördes av de rapporter som kom från området. Jag var mycket kritisk till Israels krigföring och skrev därför på ett upprop som protesterade mot övergrepp på civila.

Jag sympatiserar med den palestinska saken; att få ett slut på ockupationen, och bilda en självständig, palestinsk stat. Jag tror det är till gagn för båda parter i konflikten.

För mig är det självklart att kunna hysa sympatier för såväl palestinier i Gaza som judar i Sverige eller någon annanstans. Tyvärr verkar inte de svenska Palestinagrupperna hålla med om det. I sin tidskrift stämplar man mitt engagemang mot antisemitism som ett försvar av israelisk krigföring, och utnämner mig till en av talespersonerna för “den svenska Israellobbyn”. Orsaken är en artikel som jag skrev efter förra vinterns krig.

För samtidigt som den israeliska militärmakten gick hårt fram i Gaza så hände andra saker på ett helt annat plan, i andra delar av världen. Judar och judiska symboler i Sverige och andra länder attackerades. På flera svenska bloggar skrevs saker om judar som tidigare varit tabu. Någonting verkade ha hänt, någon form av fördämning verkade ha brustit.

I Luleå valde domkyrkoförsamlingen att på grund av Israels krigföring i Gaza ställa in det årliga fackeltåget till minne av Förintelsens offer, och av samma skäl hoppade en regissör vid Helsingborgs stadsteater av arbetet med en pjäs om en judes upplevelser i ett nazistiskt koncentrationsläger.

Judar över hela världen, såväl levande som döda, fick kollektivt bära ansvaret för vad den israeliska regeringen gjorde. Precis som så många gånger förr.

Om detta handlade min artikel på Expressens kultursida den 27 januari förra året, självaste minnesdagen av Förintelsen. Jag skrev att jag var orolig över att så många debattörer och politiker som annars brukar hålla hög svansföring i antirasistiska frågor nu var tysta. Och jag fördömde samtidigt den israeliska krigföringen i Gaza.

En person som jag nämnde i artikeln var Anna Wester, informationsansvarig i Palestinagrupperna och redaktör för tidningen Palestina Nu. Anledningen var att hon i sin egen blogg försvarade och rekommenderade en av de då mest antisemitiska bloggarna i Sverige, en blogg som senare kritiserades hårt av Svenska kommittén mot antisemitism för delar av dess innehåll.

Bloggen drivs av vänsterpartisten Jan-Inge “Jinge” Flücht i sken av någon förment form av “Israelkritik”. Anna Westers rekommendationer av bloggen skedde också under en period då antisemiten Lasse Wilhelmson var en återkommande gästskribent på den. Där påstods bland annat att en världsomspännande sionistisk elit planerat såväl den globala finanskrisen som 11 septemberattentaten av ren och skär ondska, och judendomen framställdes som orsak till israeliska soldaters brutala behandling av palestinier och knöts till anklagelser om förgiftat palestinskt dricksvatten.

Att Palestinagrupperna efter min kritiska artikel pekar ut mig som en ledande företrädare för “Israellobbyn” är nästan lite komiskt, men ack så förutsägbart. Mönstret känns igen från förr.

Även åtalet mot Ahmed Rami för hans grova nazistiska propaganda i Radio Islam i slutet av 80-talet var enligt Palestinagruppernas nuvarande ordförande Per Gahrton “ett illavarslande tecken på undfallenhet för en resursstark lobbyverksamhet”, ett sätt att enligt Gahrton vända uppmärksamheten från “israeliska grymheter”.

Gahrton tvingades efter domen mot Radio Islam att byta fot. Rami fälldes för hets mot folkgrupp på flera punkter och hamnade bakom lås och bom. Anna Wester och Palestinagrupperna har sent omsider även tagit avstånd från Lasse Wilhelmson, efter att Wilhelmson under året som gått offentligt börjat ifrågasätta Förintelsen och torgföra allt mer vidsträckta konspirationsteorier om judar.

Att personer som inte kan känna igen den mest uppenbara antisemitism bara för att den framförs bakom Israelkritiska slagord, även ser i syne vad gäller “Israellobbyn” är kanske inte så förvånande. Men väldigt tråkigt för en organisation som har en så viktig fråga att jobba för.

Läs hela nyhetsbrevet från SKMA som pdf här.

Lyssningstips. Om det samarbete som pågår i Sverige mellan antisemiter från olika politiska grupperingar. Och om hur Ahmed Rami på Mohamed Omars hemsida åter sprider exakt samma hetsbudskap som blev fällt i domstol för snart 20 år sedan. P1-programmet Kaliber idag. Jag har medverkat som researcher.

Läs om programmet här, och lyssna här.

Uppdatering: Henrik Bachner i P1 morgon.

Uppdatering 3/11: Jonathan Leman kommenterar, och har fler länkar.

Politisk extremism. Banden mellan de politiska extremerna uppenbarar sig i en färsk intervju med den muslimske högerextremisten Mohamed Omar i Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag (nummer 13-14. Juli 2009). Nationaldemokraterna har kopplingar till det nazistiska Info 14 och Salemrörelsen.

Den tidigare respekterade debattören Mohamed Omar umgås numera med antisemiter inom såväl vänster som höger, bland andra den tidigare Fib Kulturfront-medarbetaren och vänsterskribenten Lasse Wilhelmson. Intervjun i Nationell idag visar hur antisemitismen är en förenande länk grupperna emellan. Här följer ett utdrag (tack för tips, Jonathan Leman):

“Det måste ha funnits männniskor i din närhet som visste hur det låg till, om en pågående inre konflikt mellan att tjäna det politiskt korrekta etablissemanget…?

Jag hade muslimska vänner som visste det, och de var mer förstående: “Vi förstår, Mohamed, du kan inte göra mer än såhär. Det är judarna som kontrollerar medierna. Vi vet att du int kan skriva vad du vill. ” Sedan fanns det kanske andra som inte kände mig personligen. De var mer fördömande.

[...]

En annan sak är att jag inte är ensam bland Sveriges kulturskribenter att leva med det här dilemmat, jag tror att det är många som lever i en sådan olycka. Det är många som har genomskådat hur det hela fungerar, både från vänster- och högerhåll, kristna och andra. Problemet är med andra ord inte unikt för muslimer. Det finns en självcensur, det finns hyckleri och det finns rädslor.

[...]

Vad tror du att det tyngst vägande skälet var till att dina texter togs bort från hemsidorna till t ex Flamman och Signum?

“Jag tror att det var Förintelsen, mitt s k förintelseförnekande. När jag talade om Hamas och Hizbollah, då var det fortfarande vissa som stödde mig i kulturkretsar. Den springande punkten för etablissemanget var nog min intervju med Lasse Wilhelmson, det var då alla vände mig ryggen.

För att Wilhelmson är märkt?

Ja. Han talade om det judiska inflytandeet i bolsjevismen, familjen Rothschild, Trotskij, och så talade han om revision av den historiska Förintelsen och andra kontroversiella frågor. Det var först efter den intervjun som Carina Rydberg gick ut i DN, Andreas Malm skrev mot mig i Arbetaren, Johan Berggren på Ordfront magasin, den sionistiske springpojken Magnus Sandelin…Då kom fördömandena. Sedan tog det ytterligare en vändning när jag talade om homosexualitet och feminsism i en intervju för Aftonbladet, det var droppen. I samband med att Israel gick in i Gaza och jag förklarade min ståndpunkt offentligt förhöll sig etablissemanget fortfarande avvaktande. Det fanns t o m vänstermänniskor som välkomnade mina uttalanden. Den s k brunvänstern, Folket-i-Bild-människorna, Myrdal-klanen, de hyllade mig då i och med att de också stöder Hizbollah och Hamas. När diskussionen senare kom in på moralfrågor och judefrågan, då tog även de avstånd från mig.

Fler kulturpersonligheter har reagerat märkbart emotionellt på ditt avhopp, en och annan har skrivit tårdrypande böner i stil med “Mohamed, kom tillbaka, allt är förlåtet!”

Ja, haha. De försöker med både piska och morot, det är en psykisk manipulation. Man försöker att få människorna att bli konforma, att inordna sig i leden. Dels genom att hota med åtal, att man kommer att förlora sitt jobb, bli isolerad och ensam. Det är många som har skrivit till mig just om att jag kommer bli ensam. “ingen kommer att tycka om dig”. Människor som jag tidigare har respekterat, bildade människor, har skrivit sådana saker till mig. De har t o m hotat med att försöka vända muslimerna emot mig. Offentligt har de även spekulerat i att jag skulle vara psykiskt sjuk, instabil. Samtidigt säger de att de “lämnar ändå porten öppen”, om jag skulle vilja komma tillbaka.

Ser du det som realitiskt att du kommer ha någon kontakt med de kretserna under överskådlig framtid?

Nej, nej. Jag har alltid föraktat dem. Det finns inte för mig att gå tillbaka till det där. Jag är så lycklig nu när jag inte bryr mig om vad som är politiskt korrekt, det kan inte värderas i pengar. Jag brukade tidigare skoja med min fru: “Om vi verkligen ska bli rika, borde jag komma ut som gaymuslim och åka på turné med en annan gay. Då skulle vi bli miljonärer på kuppen.” Min fru svarade bestämt att “du får inte ens tänka sådana tankar. Vi svälter hellre”. Jag mår enormt bra nu när jag känner mig andligt fri. Om någon skulle erbjuda mig ett jobb på Dagens Nyheter i morgon, skulle jag tacka nej direkt. Jag sitter hellre hemma och skriver det som jag tror på i bloggform. Den personliga integriteten är det viktigaste, att man inte behöver skämmas när man ser dem där hemma i ansiktet.”

Konspirationsteorier. Egon Frid, riksdagsman för vänsterpartiet, meddelar på sin blogg att han “har fått nya teorier om vad som verkligen hände 9/11.” Han har som förste svensk skrivit under ett internationellt politikerupprop för att ta fram “sanningen” om attentaten i USA 2001.

Läs mer »

Antisemitism. När någon säger att gaskamrarna som tog död på miljontals judar aldrig har existerat så måste alla vi andra stanna upp, för att inte låta ett sådant påstående passera obemärkt förbi.
Läs mer »

Antisemitism. För de som händelsevis tvekat kring påståendena om att “Jinges” gästskribent Lasse Wilhelmson är uppfylld av antisemitiska konspirationsteorier så borde tvekan ta slut nu. Den radikala islamisten Mohamed Omar har nämligen på sin blogg lagt upp en lång propagandatext/intervju med Wilhelmson där ett flertal av de vanligaste antisemitiska myterna finns representerade. Ett axplock:

Om att sionism är lika med nazism:

Om att Israels regim styr svenska medier:

Om att bilden av judar är för positiv:

Om att antisemitismen är judarnas eget fel:

Om att jag är styrd av “sionisterna”:

 Om att Israel låg bakom 11/9:

Om att Israel låg bakom bomberna i Londons tunnelbana:

Om att judarna låg bakom den ryska revolutionen:

Och som slutkläm förnekar Lasse Wilhelmson omfattningen av Förintelsen:

Mohamed Omar ställer inga kritiska frågor under intervjun, som är en enda lång propagandaartikel för Wilhelmsons obehagliga teorier. Är det inte hög tid att nu även förpassa Omar till den intellektuella kylan??

Uppdatering: Här hyllas Wilhelmson och intervjun med honom på ett nazistiskt chattforum:

Jag antar att såväl Wilhelmson som Omar känner sig bekväma i det nazistiska sällskapet.

Replik. Nedan är mitt svar i Expressen till Jan-Inge Flücht, aka Jinge, och Anna Wester, som häromdagen replikerade på min artikel “Gengångarna”. 

Läs mer »

Antisemitism/antirasism. Jag skriver ett inlägg på Expressens kultursida om hur stora delar av den antirasistiska rörelsen istället för att bekämpa antisemitism lägger sitt krut på att förneka, förringa eller urskulda den. Jag reagerar bland annat på de mycket hätska reaktioner som varit på Dilsa Demirbag-Stens artikel Hatets röster.

Läs mer »

Antisemitism. Jag har skrivit en debattartikel på SVT Opinion där jag reflekterar över den senaste tidens antisemitism, bland annat på internet. Jag menar att det är oerhört viktigt att behålla en rågång mellan legitim kritik av Israel och judefientliga formuleringar och uttryckssätt.

Läs mer »

Kriget mellan Israel och Hamas: Konflikten i Mellanöstern brukar systematiskt utnyttjas av personer som egentligen har andra, unkna syften än att solidarisera sig med palestinier eller israeler. Efter det uppblossade kriget mellan Israel och Hamas har det som vanligt vid liknande händelser tidigare luftats antisemitism och hat i tidningar och på nätet.

Läs mer »