Palestinagrupperna och “Israellobbyn”
Antisemitism. I senaste nyhetsbrevet från Svenska kommittén mot antisemitism bidrar jag med en text om en oroväckande tendens inom organisationen Palestinagrupperna i Sverige.
Palestinagrupperna ser “Israellobby” bakom engagemang mot antisemitism
Det finns starka skäl att vara bekymrad över tillståndet i organisationen Palestinagrupperna i Sverige.
I nummer 4/2009 av tidskriften Palestina Nu har organisationen börjat se spöken.
När kriget i Gaza bröt ut förra vintern var jag en av många svenskar som starkt berördes av de rapporter som kom från området. Jag var mycket kritisk till Israels krigföring och skrev därför på ett upprop som protesterade mot övergrepp på civila.
Jag sympatiserar med den palestinska saken; att få ett slut på ockupationen, och bilda en självständig, palestinsk stat. Jag tror det är till gagn för båda parter i konflikten.
För mig är det självklart att kunna hysa sympatier för såväl palestinier i Gaza som judar i Sverige eller någon annanstans. Tyvärr verkar inte de svenska Palestinagrupperna hålla med om det. I sin tidskrift stämplar man mitt engagemang mot antisemitism som ett försvar av israelisk krigföring, och utnämner mig till en av talespersonerna för “den svenska Israellobbyn”. Orsaken är en artikel som jag skrev efter förra vinterns krig.
För samtidigt som den israeliska militärmakten gick hårt fram i Gaza så hände andra saker på ett helt annat plan, i andra delar av världen. Judar och judiska symboler i Sverige och andra länder attackerades. På flera svenska bloggar skrevs saker om judar som tidigare varit tabu. Någonting verkade ha hänt, någon form av fördämning verkade ha brustit.
I Luleå valde domkyrkoförsamlingen att på grund av Israels krigföring i Gaza ställa in det årliga fackeltåget till minne av Förintelsens offer, och av samma skäl hoppade en regissör vid Helsingborgs stadsteater av arbetet med en pjäs om en judes upplevelser i ett nazistiskt koncentrationsläger.
Judar över hela världen, såväl levande som döda, fick kollektivt bära ansvaret för vad den israeliska regeringen gjorde. Precis som så många gånger förr.
Om detta handlade min artikel på Expressens kultursida den 27 januari förra året, självaste minnesdagen av Förintelsen. Jag skrev att jag var orolig över att så många debattörer och politiker som annars brukar hålla hög svansföring i antirasistiska frågor nu var tysta. Och jag fördömde samtidigt den israeliska krigföringen i Gaza.
En person som jag nämnde i artikeln var Anna Wester, informationsansvarig i Palestinagrupperna och redaktör för tidningen Palestina Nu. Anledningen var att hon i sin egen blogg försvarade och rekommenderade en av de då mest antisemitiska bloggarna i Sverige, en blogg som senare kritiserades hårt av Svenska kommittén mot antisemitism för delar av dess innehåll.
Bloggen drivs av vänsterpartisten Jan-Inge “Jinge” Flücht i sken av någon förment form av “Israelkritik”. Anna Westers rekommendationer av bloggen skedde också under en period då antisemiten Lasse Wilhelmson var en återkommande gästskribent på den. Där påstods bland annat att en världsomspännande sionistisk elit planerat såväl den globala finanskrisen som 11 septemberattentaten av ren och skär ondska, och judendomen framställdes som orsak till israeliska soldaters brutala behandling av palestinier och knöts till anklagelser om förgiftat palestinskt dricksvatten.
Att Palestinagrupperna efter min kritiska artikel pekar ut mig som en ledande företrädare för “Israellobbyn” är nästan lite komiskt, men ack så förutsägbart. Mönstret känns igen från förr.
Även åtalet mot Ahmed Rami för hans grova nazistiska propaganda i Radio Islam i slutet av 80-talet var enligt Palestinagruppernas nuvarande ordförande Per Gahrton “ett illavarslande tecken på undfallenhet för en resursstark lobbyverksamhet”, ett sätt att enligt Gahrton vända uppmärksamheten från “israeliska grymheter”.
Gahrton tvingades efter domen mot Radio Islam att byta fot. Rami fälldes för hets mot folkgrupp på flera punkter och hamnade bakom lås och bom. Anna Wester och Palestinagrupperna har sent omsider även tagit avstånd från Lasse Wilhelmson, efter att Wilhelmson under året som gått offentligt börjat ifrågasätta Förintelsen och torgföra allt mer vidsträckta konspirationsteorier om judar.
Att personer som inte kan känna igen den mest uppenbara antisemitism bara för att den framförs bakom Israelkritiska slagord, även ser i syne vad gäller “Israellobbyn” är kanske inte så förvånande. Men väldigt tråkigt för en organisation som har en så viktig fråga att jobba för.
Läs hela nyhetsbrevet från SKMA som pdf här.
