Donald Boströmaffären. Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, och journalisten Charlotte Wiberg, skriver i DN idag (finns ej på dn.se) om hur Aftonbladet försöker blanda bort korten genom att hänvisa till en sedan länge känd israelisk skandal, i sina desperata strävanden efter att rättfärdiga sin famösa publicering av Donald Boströms ogrundade teorier om en internationell judisk organstöldshärva.

Utdrag ur artikeln:

Faktum kvarstår. Utan någon som helst bevisning hävdade Donald Boström att staten Israel systematiskt mördade palestinier i syfte att plundra dem på organ. Boström sökte dessutom göra gällande att unga palestinier ”fångats in, och … ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats”. Det hela kopplades även till en kampanj för organdonationer i Israel. ”Samtidigt som denna organkampanj pågick försvann unga palestinska män som levererades tillbaka nattetid till sina byar fem dygn senare, döda och uppsprättade”, står det i texten.

Så byggs en mening naturligtvis inte upp om inte ett orsakssamband antyds. Och det orsakssambandet består inte bara i organstölder utan i aktivt dödande av palestinier. Boström låter ett ”stort antal” palestinska familjer yttra misstanken att ”deras söner blivit bestulna på organ innan de dödades”.

De föregivna förbrytelserna i Israel associeras på ett dunkelt sätt till en korruptionshärva i New Jersey och gripandet av en judisk man involverad i organhandel. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kallar nu (i ”Medierna”, P 1 2/1) sammankopplingen med New Jersey-skandalen för ”olycklig” och hävdar att det för henne själv hela tiden varit ”självklart att det här inte hörde ihop med New Jersey”.

Att hon själv i Aftonbladet (”Granska Israel!” 21/8) spätt på den ”olyckliga sammankopplingen” då hon i en sammanfattning av Boströmartikeln utökade den underförstådda amerikansk-judiska involveringen till att innefatta ”ett tjugotal rabbiner” som skulle vara anklagade för ”penningtvätt och illegal organhandel med kopplingar till Israel”, är något hon nu förtiger.

Läs hela artikeln här.

Uppdatering: Jonathan Leman avslöjar hur den socialdemokratiska toppolitikern Carin Jämtin hyllar Donald Boströms artikel.

Lästips. Charlotte Wiberg skriver bra och välformulerat om högerextremisten Mohamed Omars sätt att uttrycka sig kring judar och sionism. Ett utdrag:

“Världen ser inte riktigt likadan ut idag som den gjorde 1933. Rasismen, den extrema högern och högerpopulismen använder inte nödvändigtvis samma uttryckssätt, klär sig inte nödvändigtvis i ett symbolspråk dominerat av sådant som blod, järn, eld och monotona trumslag.”

Det är viktigt att känna igen rasister och antisemiter oavsett i vilka kläder de försöker dölja sig.

Uppdatering: Ett annat läsvärt och bra inlägg finns hos Anna Veeder.

Blogg. Jag tvekade länge om jag skulle ge den brunröde, mycket tröttsamme lille bloggaren “Bulten i Bo” (anonym så klart) denna uppmärksamhet, men så läste jag en fantastisk bloggpost av Charlotte Wiberg vilket avgjorde saken.

“Bulten i Bo” ger alltså mig äran för att han nu slutar att blogga. Orsaken till detta får ni läsa hos Charlotte Wiberg, liksom hennes analys av skeendet. Hon förklarar allt väldigt träffande.

Uppdatering: “Bulten i Bo” något eftertänksam i kommentar hos Ali Esbati, som lånat ut sig till martyrens snyftvals: “Tack, men måste i rättvisans namn meddela att den främsta anledning till nedläggning trots allt är min brist på inspiration.” Sicket propagandaspektakel…

Uppdatering 2: Jonathan Leman presenterar några länkar som sätter “Bulten” och Esbati i ett litet speciellt skimmer.

Uppdatering 3: Läs även Ashnas kommentar om Ali Esbati.

Antisemitism. Svenska Dagbladets Cordelia Edvardson tar i en krönika i dag upp en av de mer osmakliga antisemitiska yttringar som vi såg under kriget i Gaza, den som skuldbelägger Förintelsens offer för vad staten Israel gör 60 år senare. Ett konkret exempel hon nämner är ett bildband som cirkulerar på nätet med bilder från såväl Förintelsen som Gaza.

Läs mer »

Antisemitism. Tolv vänsterprofiler går i en artikel i Sydsvenskan ut och uppmanar Lars Ohly att ta antisemitismen på allvar.