SSU-redaktör tar Afa i försvar
Daniel Suhonen kallar Afa-iter för “rakryggade medborgare”.
Kommentar: Redaktören för SSU-skriften Tvärdrag, Daniel Suhonen, uppvisar i en krönika en förvånansvärt naiv inställning till demokrati och den autonoma vänstern.
I Tvärdrags nätupplaga kritiserar han Dilsa Demirbag-Sten, som skrev om den autonoma vänsterns våldsfixering i Expressen häromdagen. Suhonen kallar Demirbag-Stens inlägg för “snaskigt”:
“Nedsmetningen är högerns främsta medtod. Den andra är kålsuparteorin. Valet i denna strid ska stå mellan två likartade onda ting: nazism eller antirasism. Välj själv, eller ta båda till priset av en.”
Ett problem, som jag bland annat tar upp i boken Extremister, är den anda av samförstånd med den antidemokratiska vänstern som finns inom en del av den demokratiska dito. Där slås all kritik som riktas mot extremisterna i de egna leden tillbaka med en våldsam retorik, som inte sällan går över gränsen. Det har jag själv fått erfara, bland annat när jag och författarkollegan Anna-Lena Lodenius av bloggaren Anders Svensson anklagades för att vara medskyldiga till ett mord begånget av en högerextremist i våras. Så här skrev Svensson då:
“Många debattörer, som exempelvis Anna-Lena Lodenius och Magnus Sandelin bagatelliserar de högerextremas våldsamhet och brott genom att påstå att vänsterextremister är lika våldsamma och brottsliga. Eftersom vänsterextremister inte är det blir resultatet att man medverkar till att dölja och bagatellisera den grova brottslighet som finns i högerextrema kretsar. På så sätt bidrar dessa debattörer till att sådana händelser som mordet på Mikael Andersson sker.”
Förutom att det var ett sällsynt lågvattenmärke i debatteknik och slutledningsförmåga så kan det tilläggas att Anders Svensson inte riktigt har förstått vad vår kritik går ut på. Ingen av oss har till exempel hävdat att extremvänstern gör sig skyldig till lika grova eller många våldsbrott som nazisterna i Sverige har gjort.
Även Daniel Suhonen är med sin text i Tvärdrag ett utmärkt exempel på fenomenet att till varje pris relativisera våldsvänstern med nazisterna, när det istället borde gå att fördöma både nazister och vänsterextremister. ”Sveriges ohederligaste kulturdebattör” kallar han Dilsa Demirbag-Sten, samtidigt som han berömmer Afa-iter för att vara “rakryggade medborgare” som i grunden bara vill ha demokrati.
Jag har inga invändningar mot att man föredrar autonoma vänstermänniskor framför nazister. Det som jag har svårt för är när människor som gör anspråk på att vara demokrater inte kan skilja ut antidemokraterna. Det kan varken Anders Svensson eller Daniel Suhonen. Och Suhonen ska ändå vara socialdemokrat, och en hyfsat framträdande sådan.
Att Afa säger att de vill ha demokrati betyder ingenting. Även regimen i Nordkorea påstår sig vara demokratisk.
Afa säger också att de med våld vill störta det svenska samhället. Menar Daniel Suhonen att vi inte har demokrati i Sverige? Vad säger hans parti om det i så fall?
Jag förstår inte varför man i Sverige år 2008 fortfarande anser att nazismen är skild från socialismen. Många är dom som studerat Hitlers partipolitiska program och jämfört det med vänsterpartier och funnit att det finns mera som förenar än som skiljer. Men våra politiker har ända i från början indoktrinerat svensken att uppfatta nazism som höger. Men genom att se nazisterna i deras rätta miljö på vänsterkanten kan man få en förståelse till användandet av brutalt våld. Socialisterna började 1917 nazisterna hakade på, och dom fortsätter än i dag.
Kommenterat av Peter — 18 december 2008 @ 7:16
“Det som jag har svårt för är när människor som gör anspråk på att vara demokrater inte kan skilja ut antidemokraterna. Det kan varken Anders Svensson eller Daniel Suhonen. Och Suhonen ska ändå vara socialdemokrat, och en hyfsat framträdande sådan.”
Gratulerar till den nya insikten *applåderar*!
Nästa steg för dig blir att inse att AFA är inget annat än maktens förlängda arm!
Mvh.
Kommenterat av JG — 18 december 2008 @ 8:12
Visst skojar du när du säger att det finns likheter mellan nazism och socialister? De ena förespråkar klassamarbete och de andra klasskamp…det är väl allt som behöver sägas egentligen
Nazism ÄR höger.
Kommenterat av Erik — 21 december 2008 @ 15:05
Erik, att det finns gemensamma drag i totalitära ideologier som nazism och stalinism är inte särskilt kontroversiellt att hävda. När det gäller nazister och militanta autonoma i Sverige tycker jag mig se likheter i bland annat sektbeteendet och våldsromantiken. Nazister och autonoma har också det gemensamt att de är “antiliberala”, där ordet “liberal” används i en väldigt bred bemärkelse. Dvs båda grupperna är motståndare till den typ av liberal demokrati som vi bland annat har i Sverige. Den beteckningen tycker jag säger mer än de gängse etiketterna “höger” eller “vänster”.
Men naturligtvis finns det också mycket stora skillnader mellan grupperna/ideologierna.
/M
Kommenterat av admin — 21 december 2008 @ 21:33
“När det gäller nazister och militanta autonoma i Sverige tycker jag mig se likheter i bland annat sektbeteendet och våldsromantiken”
Hm, de liberaler i Sverige (Fredrik Malm och Jan Björklund t.ex.) som ville ha svenskt deltagande i bombningar i Irak och uppmanar (Makm) till ett “USA in i Iran”, det är väl rejäl våldsromantik. AFA:s och nazisternas gatuslagsmål är förvisso otrevliga men trots allt en västanfläkt jämfört med 1.2 miljoner dödade i Irak.
Blir det månne ett kapitel om liberaler i nästa utgåva av “Extremister”?
Kommenterat av Bulten i Bo — 25 december 2008 @ 13:37
Nåja, ingen av de personer du nämner förespråkar dödande av civila, till skillnad från al qaida, nazister eller RAF-sympatisörer. Det tycker jag är en viktig skillnad mellan extremister och andra.
Kommenterat av admin — 27 december 2008 @ 20:40
Peter din idiot till historierevisionist, nazismen är inte en socialistisk rörelse och har aldrig heller varit det.
Vad gäller partiprogrammet (från februari 1921, d.v.s. innan Hitler tog över) så är det tämligen ointressant att studera, inte minst med tanke på att Hitler-falanget faktiskt förkastat det redan 1925 (NSDAP-vänstern, bröderna Strasser m.fl. rensades sedan ut ur partiet 1930 och mördades fyra år senare). Partiprogrammet är inte heller det som bestämmer nazisternas faktiska politik, dess syfte är snarare att locka till sig väljare - synnerligen arbetarsväljarna som Hitler aldrig lyckades attrahera i någon större utsträckning. För att citera The Economists Berlinkorrespondent år 1936: “Det relativa lugnet under förra året uppnåddes emellertid genom en attityd av mästerlig overksamhet i förhållande till partiprogrammet, som om det hade genomförts skulle ha lett till farliga intressekonflikter … Frågan om socialism eller kapitalism, som en gång i tiden drog många obesuttna och utarmade till partiet, har degenererat till ett utbyte av klichéer som inte betyder något. Å ena sidan förklaras det att socialismen är på väg (denna vecka har den faktiskt officiellt förklarats ha ersatt kaptalismen), medan det samtidigt inpräntas att privatkapitalet, inom jordbruket lika mycket som inom industrin, inte bara måste förbli intakt utan också måste fås att ge vinst.”
Och hur ställer du dig föresten till det faktum att de liberala och konservativa mitten/höger-partierna näst intill utraderades iockmed att väljarna gick över till NSDAP och att det som var kvar av dessa partier sedan hjälpte Hitler till makten? Kommunistpartiet KPD var å andra sidan det enda parti som stärktes och i de sista valen så knappade man in på NSDAP som tappade arbetarväljare till KPD (som tillsammans med sossarna SPD var de som organiserade majoriteten av arbetarklassen). De stora tyska industristäderna, Berlin, Hamburg, Bremen, Köln, Kiel etc. var också röda fästen in i det sista.
Det är tydligt vilka det var som styrde Tyskland tillsammans med Hitler och det var det tyska storkapitalet (Hugo Stinnes, Albert Vögler, Karl Friedrich v. Siemens, Felix Deutsch, Hjalmar Schacht, Friedrich Flick, Krupp von Bohlen, George von Schnitzler, Carl Bosch m.fl). De stödde Hitler med miljontals mark och i utbyte fick de sedan bygga upp den tyska krigsindustrin (facken förbjöds och de arbetare som bråkade slängdes i läger) och sedan lägga under sig naturresurser, produktionsanläggningar och slavarbetskraft från hela Europa. Tyskland var ett paradis för kapitalisterna men ett helvete för arbetarna som berövades sin frihet, sina rättigheter, en allt större del av sin lön och i miljontals fall även sina liv.
Socialisterna stod (och står!) för frihet, rättvisa, jämlikhet och anti-militarism. Nazisterna för det raka motsatta.
Så kom inte med dina dumheter om att socialisterna minsann började med våldet 1917 (som bleknade i jämförelse med den vita terrorn) och att nazisterna sedan “hakade på”, därav “förtryckets brödraskap”. Vilket trams och det är ett allvarligt hot att sådana villfarelser kan slå rot hos folk.
Och vilken rörelse är det i dag som konstant tappar mark till fascister, högerpopulister och religiösa fundamentalister? Jo, liberalismen! Liberalismen är en kraft som splittrar upp gemenskaper och ställer envar mot sin nästa och ur liberalismen växer ofrånkomligen fram dess motsats: Totalitarism och fundamentalism. Snart så kommer den liberala hegemonin att brytas, men inte till förmån för en vänsterhegemoni, tyvärr. Och det bådar inte gott…
Kommenterat av Alex — 28 december 2008 @ 15:12
“Nåja, ingen av de personer du nämner förespråkar dödande av civila”
Det är klart de inte gör. Ingen vettig människa säger väl att den förespråkar att man ska döda civila? Det gjorde ju inte heller RAF (de betraktade inte gamla nazistförbrytare med ledande befattningar i det västtyska samhället eller några andra ledande personer inom den korrupta polisstaten BDR som civila) varför de försökte undvika civila offer. Om man kollar på de tio värsta terrordåden i Europa så står de kända vänsterterroristiska grupperna (RAF, IRA, Röda Brigaderna, ETA o.s.v.) inte för något av de värsta dåden, medan fascister, statsmakter (Italien och Libyen) och islamister står för flera.
Hur som helst att Fredrik Malm och Jan Björklund inte säger att de förespråkar dödande av civila innebär ju inte att de inte gör det. För uppenbarligen så förespråkar ju de just detta, man kan ju faktiskt inte vara för krig men emot mord på civila. Den överväldigande majoriteten av alla som dör i krig numera är ju just civila.
Det som skiljer AFA från nazister och liberaler är ju att AFA åtminstånde står för sitt våldsanvändande och varken hycklar eller gömmer sig bakom ord…
För övrigt så ser jag inte alls hur Suhonen tar AFA i försvar…
Kommenterat av Alex — 28 december 2008 @ 15:24
Alex, trots allt är det en oerhörd skillnad mellan att se civila som ett mål i sig, och att krig oundvikligen medör civila offer.
Vad gäller Suhonens krönika så föreslår jag att du läser den en gång till. Kallar man Afaiter för “rakryggade medborgare” så kan jag inte se det som annat än ett försvar.
/Magnus
Kommenterat av admin — 28 december 2008 @ 21:45
Vad menas som civila egentligen? Ta Svenska Motståndsrörelsen t.ex. de betraktas som civila i den bemärkelsen att de är icke-militära, men ur säg AFA:s perspektiv så är de inte civila och AFA är inte civila ur deras perspektiv heller. Båda är i den bemärkelsen stridande parter. Om vi tar civila i bemärkelsen “utomstående” eller “icke direkt involverade i konflikten” eller något sådant så kan man ju inte säga att vare sig AFA eller RAF betraktar civila som “ett mål i sig”.
Ang. Suhonen så kan det vara fråga om en “olycklig” forumulering, han kan ju åsyftat AFA med “småungarna”. Men visst kan han menat att det finns rakryggade medborgare i AFA, vilket det förstås också gör, så är det verkligen så kontroversiellt att påstå något sådant? Speciellt när han sedan påpekar att han inte tror på deras val av strategi och taktik och tar avstånd från våld o.s.v.
Kommenterat av Alex — 28 december 2008 @ 23:38
Det finns som sagt regelverk om vilka som ska betraktas som civila i konflikter, samlat under den så kallade “folkrätten”. Men med ditt resonemang kan ju vem som helst gå ut och döda vem som helst bara det går att motivera politiskt. Precis som terroristgrupperna gör.
/Magnus
Kommenterat av admin — 29 december 2008 @ 12:22
“Det finns som sagt regelverk om vilka som ska betraktas som civila i konflikter, samlat under den så kallade “folkrätten”. Men med ditt resonemang kan ju vem som helst gå ut och döda vem som helst bara det går att motivera politiskt.”
Hm, hur bra stämmer Malms och Björklunds ställningstaganden för ockupationer av Irak/Iran ihop med folkrätten? Vad säger FN-stadgan om att starta krig mot andra FN-medlemmar? Är verkligen Sandelin inläst på detta område?
Kommenterat av Bulten i Bo — 29 december 2008 @ 17:30
Tycker det blir lätt absurt om du m.fl. försöker antyda att folkpartister skulle vara lika extrema/våldsromantiska som RAF/Svenska motståndsrörelsen/Al Qaida, för att ta de senaste exemplen.
Oavsett om man försvarar invasionen av Irak eller inte (vilket jag inte har gjort) så är det få som beklagar att den gamla Baath-regimen nu är borta.
Vad jag vill säga är att jag gör skillnad på människor som bekämpar en diktatur (Irak under Saddam) och människor som bekämpar en demokrati (Västtyskland under 70-talet t.ex.).
Men det är klart, det blir ju genast mycket svårare att förstå logiken i det resonemanget om man anser att vi i själva verket lever i en “skendemokrati” här i västvärlden, och att den verkliga demokratin finns någon annanstans, kanske i det forna DDR som RAF var varma anhängare av?
/Magnus
Kommenterat av admin — 29 december 2008 @ 19:48
Du skjuter dig så rejält i foten genom att använda uttrycket “antidemokrater”, både i din bok och i artiklar här.
Problemet i din infallsvinkel, som jag ser det, är att du helt kapar historiska och ideologiska perspektiv och utmålar människor som just enbart extremister. Det är helt enkelt bara dålig och partisk journalistik. Dina exempel och teser där du väljer ett fåtal exempel för att försöka förstå en hel politisk rörelse (och därmed utmåla den som en homogen grupp, vare sig du gör det medvetet eller ej) går att applicera på egentligen vem som hellst. Jag kan använda samma tes för att hitta Moderater, Folkpartister, Israelvänner, Nyliberaler (you name it) med tvivelaktiga tillvägagångssätt och åsikter och därefter måla en bild av dessa som representativa för deras “grupptillhörighet”.
Det går inte att framstå som seriös i sin beskrivning av t ex AFA utan att grunda det i sitt historia kontext. Fascister har under det senaste seklet gjort en mängd stadskupper och därefter utrotat oliktänkande genom koncentrationsläger, ackebusering osv. Detta är inte länge sedan. Därmed är situationen så mycket mer komplex än du väljer att göra den. Demokratiska samhällen (i din benämning) har många gånger blivit störtade i militärkupper och ersatta av diktaturer och detta har inte historiskt varit understött av en stark folklig opinion. Hur menar du att samhället ska kunna säkra att detta inte händer igen?
Jag är inte positiv till våldsanvändning och tycker det är sorgligt att det sker (även mot nazister) men det måste ses som en reaktion på att samhället misslyckas att bilda bort dessa politiska element och ta sitt ansvar. Vi har ett par 1000 nazister i Sverige (inräknat sympatisörer) som mördar och misshandlar folk. Den kommer obetvivligt att växa radikalt om den ges större spelutrymme (som AFA, RF mfl idag förminskat).
Kommenterat av Johnny — 5 mars 2009 @ 15:33
Vidare är jag inte negativ till kritik av den autonoma rörelsens tillvägagångssätt om den förs fram med ideologin i fokus och utifrån ett historieperspektiv. Att måla ut folk som extremister spär bara på klyftorna och de debattklimat som i sin tur gjort det legitimt för ordningsmakten att göra inskränkningar i demokratin på lösa grunder. Jag anser att detta är grundläggande i utgången för att kunna föra ett vettigt resonemang runt vad man kallar “den autonoma miljön”:
1. Frihetliga, anarkister osv strävar efter ett direkt demokratiskt samhälle utan stat och som bygger på självvalda kollektiva samarbeten utifrån de inblandades intressen. Exempel på hur det kan se ut i praktiken går att se i de skrifter som beskriver de autonoma delarna av Spanien under Inbördeskriget.
2. Fascister genomförde en rad stadskupper under föregående sekel, i stort sett alltid med ordningsmakt och militär som bas. Det är historielöst att bortse från denna realitet. Flera av staterna som blev utsatta för dessa stadskupper var demokratiska.
3. Den “autonoma miljön” är ingen homogen grupp eller sekt där alla har likvärdiga åsikter in på detaljer. Det är problematiskt att utgå från att t ex ett antal mindre AFA-grupper eller aktivister kan ses som representativa för ett stort antal människors åsikter i sakfrågor, t ex gällande våld mot nazister eller andra meningsmotståndare. Tvärt om har i alla fall jag bevittnat extrem självkritik och självransakan inom just dessa nätverk och kretsar där varje aktion, demonstration osv utvärderas i minsta detalj, ifrågasätts och debatteras. Mer än ofta med vilt skiljda meningar.
4. Vad som är våld är en definitionsfråga. Krigsföring, flyktingutvisning till diktaturer osv är likväl våld som de som riktas mot nazister. Det handlar bara om vem som har definitionsmonopol och detta skiftar starkt mellan nationer, ideologiska rörelser osv. OM man ska kunna tala om våld på det sättet du gör bör det sättas i ett kontext mot historia och statligt våld.
Kommenterat av Johnny — 5 mars 2009 @ 15:45
Bara en kort kommentar om din punkt 3 ovan: Man måste väl ändå kunna utgå från att det som står i Afas plattform om våld mot nazister är någon sorts gemensam nämnare för de personer som väljer att ingå i Afa?
Kommenterat av admin — 5 mars 2009 @ 15:50