Maja Aase, Journalisten:

“Frilansen Magnus Sandelins bok är extremt upplysande: svenska extremister på diverse höger- och vänsterkanter är inte alls lullande stollar. De har en plan. En plan att krossa staten, att störta hela samhället. Och de kan tänka sig att samarbeta med andra extremister, över alla gränser. Den främsta tillgången med Magnus Sandelins bok, förutom att den är lättskriven och lättläst, är insikten att muslimska terrorister och unga höger- och vänstermänniskor ska tas på allvar. Hur knäppa de än verkar i noppiga frisyrer eller långa särkar är de farliga. Journalistiken om dem måste därför vässas ännu mer. Tack Magnus Sandelin. Din bok behövs på redaktionerna.”

Nöjesguiden:

“Det krävs mod och integritet för att ifrågasätta mediebilden av autonom vänsterextremism som en i grund och botten god kraft som inte går att jämföra med politiska ideologier som fascism eller nazism. Journalisten Anna-Lena Lodenius försökte härom året och blev mer eller mindre lynchad på kultursidorna. Magnus Sandelin blev ihjältigen i stället. Ändå är Extremister ett av det här årets mest läsvärda - och provocerande - reportage som framför allt lever på Sandelins enastående skickliga berättande. Nöjesguiden kan bara lyfta på hatten och gratulera till en journalistisk bragd.”

Nisha Besara, Arena:

“Vilka mekanismer får personer att hota en konstnär till livet på grund av en risig blyertsteckning? Det förstår jag lite bättre när jag läser frilansjournalisten Magnus Sandelins bok. Han har träffat personerna bakom tre uppmärksammade politiska våldsdåd. Motiven är olika, men drivkrafterna desamma - att med våld störta det demokratiska samhället för att få till stånd ett ‘drömsamhälle’. Författaren träffar högerextrema Jens och Andreas, vänsterextrema Jonas och Martin samt de extrema islamisterna Mehdi, Ajdin och Kenneth. De är ideologiskt övertygade, svartvita och iskallt beräknande i sina planer att skapa kaos. Allmän förstörelse planeras i detalj, brandbomber konstrueras minituöst och revolutionen beskrivs steg för steg - det här är allt annat än ett gäng vilsna grabbar på glid. Sandelin skriver initierat om fenomenet extremism och drar paralleller till sin egen tid som vänsteraktivist i ungdomsåren. Han drivs av sin egen nyfikenhet om killarna han träffar och ställer hypotetiskt frågan vad som hade kunnat få honom att liksom dem gå över gränsen och börja använda våld.”

Carl-Johan Gardell, Upsala Nya Tidning:

“Extremister är utan tvekan en aktuell och angelägen bok. Sandelins gärningsmannaprofiler bidrar, menar jag, till att kasta ljus över terrorismens infrastruktur. Politisk och religiös extremism hänger allt som oftast samman med frustration och personliga tillkortakommanden. Visst finns det många ensamma stollar och små bisarra sekter som tenderar att isolera sig från samhället och tillägna sig en alltmer förvriden verklighetsuppfattning. Men den ensamme galningen kan, som de flesta vet, ställa till med förfärliga katastrofer. Oklahomabombaren McVeigh dödade 168 personer. Bland de personer som mördats av enstöringar kan nämnas John Lennon och Anna Lind. Nazistligan planerade att trappa upp våldet med mordbränder och sabotage mot landets el- och vattenförsörjning. Konstnären Lars Vilks bör definitivt inte ta dödshotet från ‘al-Qaida i Irak’ med ro. Inget samhälle kan skydda sig mot potentiella självmordsbombare som ‘Kenneth’. “

Adam Holm, Politiken (Danmark):

“Ekstremisterne, enten de draperer sig i sort, rødt eller grønt, er en minoritet, og de får næppe nogensinde opfyldt deres forrykte ønsker om racerenhed, tvangsnationalisering eller religiøse diktater. Men i ethvert samfund, hvor ordet sammenhængskraft er til debat, af den indlysende grund at indvandring og globalisering har skabt forandringer, lurer faren for, at gadens parlament giver sin udemokratiske røst til kende. Og det på eksplosiv vis. Sandelins bog giver på interessant vis et indblik i de letantændelige menneskers tankeverden.”

Johan Dahlbäck, Göteborgs-Posten:

“En styrka i boken är att Sandelin inte stannar på ideologins nivå utan utgår från extremisterna själva, från individerna som dragits in i kretsar med vansinniga övertygelser. Det kan vara flickor som behöver få ordning i sina liv och råkar träffa fel kompisar, eller överklassbarn som vill trotsa sina föräldrar, eller en förvirrad och haschrökande yngling som känner sig helt utanför och bara hänger framför sin dator som visar terroristers avrättningar av gisslan i Mellanöstern. Personen som Sandelin intervjuar kan ena stunden vara en skäggig ung man med byxorna uppvikta på de muslimska salafisternas vis som artigt avböjer en bit kexchoklad med hänvisning till att han just borstat tänderna. Sedan kan samma kille uttrycka beundran för Hitlers Tyskland och påstå att religionen skulle rättfärdiga mord. Sida vid sida lever vardagen och våldsideologin.”

Lennart Berntson, Svenska Dagbladet:

“Det är riktigt att de extremistiska våldsverkarna utgör en liten grupp, men när de trots detta utgör ett hotfullt problem beror det på att - främst - vänsterextremismen och islamismen är ‘inbäddade’ i det etablerade svenska samhället. Deras motiv förädlas i medier och i forskningsvärlden till uttryck för kritiskt samhällsengagemang eller ses som svar på utanförskap och diskriminering. När extremisternas demonstrationer urartar i vandalism och övergrepp lägger vänstern i medierna skulden på polis och myndigheter för provokativt eller aggressivt agerande. Och till den islamistiska antisemitismen - och i dess skugga också den vänsterextrema ‘antisionismen’ - intar det etablerade politiska och mediala Sverige en förstående för att inte säga uppmuntrande hållning.
Lika lite som nazismen stod avskild från det dåtida tyska samhällets huvudfåra, lika lite står dagens vänsterextremism och islamism isolerade från det svenska samhällets ideologiska huvudtendenser. Det är en skam som framtida generationer i Sverige kommer att tvingas göra upp med. I Sandelins bok har de då ett utomordentligt viktigt dokument att gå tillbaka till.”

Johan Söderström, Borås Tidning:

“För en utomstående är det närmast omöjligt att förstå hur en person som växt upp i vanlig svensk medelklassmiljö kan anse att man befinner sig i krig med staten. Ett krig som kan föras med alla till buds stående medel och där militär, polis och förtroendevalda utgör legitima mål. Styrkan i Sandelins bok är att han för läsaren ett stycke närmare en förståelse. Genom djupintervjuer med de inblandade och deras omgivning försöker han förklara världsbilder som för de flesta framstår som väldigt främmande. Bland personerna bakom attentaten finns förstås de ideologiskt övertygade, de drivande personerna som med närmast religiös övertygelse för fram sin svart-vita världsbild. Men för de övriga varierar skälen. Det kan handla om känslan av samhörighet, strävan efter ett samhällssystem som sätter ordning i främsta rummet eller helt enkelt kärlek till ledargestalten i gruppen. Extremismen växer fram när de små grupperna sluter sig inåt och bildar vad som kan liknas vid sekter där en extrem världsbild blir allenarådande.”

Christofer Martin, ETC:

“Diskussionen i boken är intressant och nödvändig. Däremot kan jag tycka att Magnus Sandelin drar för många egna slutsatser på egen hand när det kommer till extremisternas psykologiska och emotionella motiv. Han låter också sina personliga åsikter få för mycket spelrum. Det han vill få fram hade mått bra av en kallare ton, även om boken inte försöker vara akademisk. Men på det hela taget är Extremister ett dokument som hamnar i samma kategori som ‘Lasermannen’ av Gellert Tamas. En intressant och aktuell inblick i attentatsmännens sinnen och ett dokument över vår tid där den politiska sekterismen är i allra högsta grad levande.”

Göran Berglund, Nya Lidköpings-Tidningen:

“Magnus Sandelin har på ett medryckande sätt blandat rättegångsmaterial, intervjuer med inblandade och egna reflektioner. Han försöker se människorna bakom slagorden; vad som drivit dem till sina extrema ståndpunkter och vad som får dem att tro på våld som lösningen. Föga överraskande visar sig gruppernas sammansättning påminna om varandra. Någon eller några ideologiskt övertygade personer samlar lättpåverkade, dagdrivande eller socialt missanpassade personer kring sig och formar deras tänkande. De ‘vet’ att de har rätt; det finns inga motargument som biter. De ser sina motståndare som ‘icke-människor’, vilket gör dem lättare att kränka.”

Veli Raasakka, Bibliotekstjänst:

“Författaren och frilansjournalisten Magnus Sandelin har i sin senaste bok förenat grävande journalistik med utmärkt berättarkonst. Boken är ett djupgående reportage där syftet är att belysa bakgrund och orsaker till våldet som ett politiskt medel i Sverige. Det handlar mest om nazister, vänsterradikaler och antisionister. Författaren tar också fram de gemensamma dragen hos dessa extremisters motiv till våldsdåd.”