Lyssningstips. Om det samarbete som pågår i Sverige mellan antisemiter från olika politiska grupperingar. Och om hur Ahmed Rami på Mohamed Omars hemsida åter sprider exakt samma hetsbudskap som blev fällt i domstol för snart 20 år sedan. P1-programmet Kaliber idag. Jag har medverkat som researcher.

Läs om programmet här, och lyssna här.

Uppdatering: Henrik Bachner i P1 morgon.

Uppdatering 3/11: Jonathan Leman kommenterar, och har fler länkar.

SD-debatten. Jimmie Åkessons omdiskuterade debattartikel i Aftonbladet har om möjligt gjort det ännu tydligare vilket farligt parti Sverigedemokraterna är. Åkessons utpekande av muslimer som ett hot ekar samma farliga tongångar som så många gånger förr bäddat för folkmord, etnisk rensning och övergrepp.

För mer läsning tipsar jag om Jonathan Lemans blogg, med en del bra länkar. Dilsa Demirbag-Sten skriver också klarsynt i Expressen.

Uppdatering: Charlotte Wibergs resonemang om chefredaktör Jan Helins dubbla måttstockar är träffande.

Replik. Jag blev uppmärksammad på en debattartikel i tidningen Arbetaren, publicerad den 5 augusti i år (Uppdatering 17/10: tidningen har nu tagit bort den felaktiga uppgiften, och Jesper Nilsson ber om ursäkt i en kommentar nedan). Där påstår Jesper Nilsson, chefredaktör för den vänsterradikala nättidningen Dagens konflikt, att jag tagit hjälp av nazister för att kartlägga vänsteraktivister. Jag anser att påståendet är snudd på förtal, och har skickat nedanstående replik till Arbetaren:

Jesper Nilsson, chefredaktör för nättidningen Konflikt, drar sig inte för grova, förtalslika lögner i syfte att misskreditera mig som person och som journalist. I en debattartikel i Arbetaren (5/8) slänger han ur sig påståendet att (Sandelin) “tidigare har använt nazister som källor i sin kartläggning av vänsteraktivister”. Det är falskt från början till slut.

För det första: jag har aldrig “kartlagt” vänsteraktivister. Eller menar Jesper Nilsson reportage bestående av ordinära intervjuer samt referat av rättegångsprotokoll? Nej, hans budskap går knappast att missförstå: att jag skulle ägna mig åt samma typ av omfattande registrering som nazister, men även autonoma, bedriver av sina meningsmotståndare.

För det andra: jag har aldrig tagit hjälp av nazister i mitt journalistiska arbete. Jag har intervjuat nazister om deras egna åsikter och brott i min bok Extremister, men aldrig använt dem som “källor” för uppgifter om vänsteraktivister.

Varifrån Jesper Nilsson har fått inspiration till sina påhitt är ett mysterium. Att han inte uppskattar min journalistiska gärning är uppenbart, och helt okej för mig. Men när hans missnöje tar sig uttryck i rena lögner måste jag reagera.

Nilssons billiga smutskastningsförsök bör slå tillbaka mot hans egen trovärdighet som redaktör och opinionsbildare. Det vore åtminstone klädsamt om han kunde frambringa en ursäkt.

MAGNUS SANDELIN

Journalist

Nazism. Den dömde mördaren och nazisten Hampus Hellekant kom in på läkarlinjen och sa att han ville gå vidare i livet. Men tidningen Arbetaren avslöjar att han fortfarande har kontakt med nazister, och fortsätter att kartlägga journalister, myndighetspersoner och meningsmotståndare.

Läs Arbetarens artikel här.

Även tidskriften Expo rapporterar.

Martin Telinius, Fil. Mag. i statsvetenskap, skriver här om en förenande länk mellan vitt skilda ideologiska extremistmiljöer: antisemitismen.

Gästinlägg. Nyligen demonstrerade islamister och nazister tillsammans på Sergels torg i Stockholm mot sionismen. Antisemitismen förenar över politiska, kulturella och etniska gränser. Att detta hat finns bland nazister är välkänt. Nazister hatar judar. Men idag är detta hat inte bara förknippat med nazister utan även med en del vänsterextrema rörelser och islamister. I kampen mot judarna, som ofta kamoufleras till kamp mot sionism och Israel, blir fiender vänner, om än endast för en stund.

Även om dessa tre extremgrupper är marginaliserade i det svenska samhället så åtnjuter islamisterna stort stöd i Mellanöstern där deras två största partier, Hizballah i Libanon och Hamas i Gaza, sitter i parlamenten med stor makt. Dessa två partier vars fundament grundar sig på ett djupt judehat, antisemitiska konspirationsteorier och Förintelseförnekelse ses som förebilder hos svenska islamister, nazister och vänstergrupper, i synnerhet i deras kamp mot Israel och i förlängningen, judarna.

I min magisteruppsats som jag skrev 2006 i statsvetenskap, avhandlade jag vad som förenar nazister och islamister när det gäller antisemitism, med utgångspunkt från några webbsidor knutna till dessa ideologiska miljöer.
Det gemensamma kan sammanfattas i tre punkter:

* Konspirationsteorier riktade mot judar. Som att judar styr medierna, eller en hemlig judisk sammansvärjning för att störta Islam eller den vita svenska rasen, etc.

* Totalt eller delvist förnekande och/eller förringande av Förintelsen. Syftet är att smutskasta judarna, framställa dem som lögnare och rentvå nazismen, samt eliminera argumentet att Israel bildades på grund av Förintelsen.

* Totalt hat mot den judiska staten Israel och stöd för islamiska terrorrörelser.

Historiskt sett är denna så kallade oheliga allians mellan två olika grupper som finner en gemensam ståndpunkt att enas vid, antisemitismen, inte något nytt. Under andra världskriget existerade det en mer politisk och ideologisk snarare än militär allians mellan Adolf Hitler och palestiniernas ledare Haj Amin al-Husseini. Den senare var stormufti i Jerusalem och hade valts till ledare över palestinierna. Valet av honom var ganska självklart. Hans rivaler hade antingen mördats av hans klan eller skrämts till tystnad till dess att bara en kandidat återstod, nämligen han själv. Palestinierna som helhet hade lite att säga till om i valet av ledare.

al-Husseini var en brinnande antisemit som mellan 1941-45 vistades i Berlin inbjuden av Hitler. Han deltog i radiosändningar på arabiska som uppmanade till jihad mot judarna och de allierade samt organiserade uppsättandet av muslimska SS enheter som begick krigsbrott på Balkan. Efter kriget flydde al-Husseini till Egypten där han levde fram till sin död, utan att utlämnas för de krigsförbrytelser han begick. Idag är han en förebild för både islamister och nazister vad gäller hatet över blockgränserna.

Samtidigt som medierna ser med avsky på nazismens judehat så behandlas hatet bland vänstern och hos islamister annorlunda. Det skulle behövas ytterligare studier på området för att belysa varför det är så. Detta är dock ett känsligt ämne. Vänstern har allt sedan 1945, då Sovjet stod som en av segrarmakterna i andra världskriget, alltid kunnat hävda att de var en av drivkrafterna som besegrade nazisternas antisemitism. Därmed är vänstern per automatik rumsren enligt många, trots att många av dess medlemmar gått ut och gett sitt stöd till totalitära antijudiska rörelser som Hamas och Hizballah.

Adolf Hitler skrev 1945 i sitt politiska testamente att det skulle ta tusen år innan antisemitismen skulle återkomma till Europa. Hitler hade fel. Det tog inte tusen år - det tog mindre än 60.
Även om hatet inte är annorlunda idag så tar det sig andra former. En modern variant av antisemitism är ofta, men inte alltid, antisionism. Det kan yttra sig i delegitimisering av Israel som en judisk stat, och uppmaningar till bojkotter av den judiska staten, dess institutioner och individer. Nu senast blev ett israeliskt universitet uteslutet ur en tävling för framställandet av solenergi i Spanien, baserat på att Israel inte följer internationella lagar. Inga andra länder ställs det så stora krav på som på Israel, vilket är en medveten strategi för att isolera Israel och dess judiska medborgare.

Andra varianter kan vara att jämställa Israel med Nazityskland: att judar är blodtörstiga djur som äter arabiska barn och utrotar dem i koncentrationsläger. Dessa föreställningar har kunnat observeras såväl i vänstersammanhang som hos islamister. Den senare gruppen använder sig också av en religiöst motiverad antisemitism där de menar att judar en gång försökte döda profeten Mohammed och därmed förlorade sitt existensberättigande.

Islamisterna, som förespråkar en politiserad Islam, ser även judarna som Israels representanter oavsett om de bor i Israel eller inte. En vanlig kommentar bland kritiker är att staten Israels politik eskalerar antisemitismen i världen. Personligen hävdar jag att detta är ett felaktigt resonemang. Antisemitismen fanns i Mellanöstern långt före Israels bildande 1948. Däremot kan man säga att Israel fungerade som en katalysator för en redan existerande, djupt rotad antisemitism i den arabiska världen.

Det är ingen tvekan om att antisemitismen har ökat under snare år i Europa och i Sverige. När det gäller Förintelseförnekelse så kom en svensk gymnasielärare ut som förnekare när han 2006 reste till Teheran och till president Ahmadinejads konferens som gick ut på att förneka Förintelsen. Läraren köptes vid hemkomsten till Sverige ut från sin tjänst som lärare och händelsen tystades ner.

Under tennismatchen mellan Sverige och Israel i Malmö tidigare i år demonstrerade vänstergrupper, autonoma och islamister tillsammans, förenade över blockgränserna i sitt hat mot Israel och i förlängningen judarna. Även nazister hade visat intresse för att delta i demonstrationen. Det ropades ut att judarna i Israel är dagens nazister, att Israel skulle utrotas och både Hamas och Hizballahs fanor vajade i vinden tillsammans med den röda flaggan. Detta är en utveckling som inte bara är skrämmande, utan även ett reellt hot mot den svenska demokratin och det öppna samhälle som vi lever i idag.

Martin Telinius, Fil. Mag. statsvetenskap.

Islamofobi. Jonathan Leman uppmärksammar hur den kristna tidningen Världen idag förringar och slätar över det faktiska hat som finns mot muslimer i samhället. Berättigad kritik mot radikal islamism ursäktar inte fördomar och fientlighet mot muslimer som grupp.

Uppföljning: Världen idag lyckas inte bara i utformningen utan även i uppföljningen av sina putslustiga “fobitester” visa att redaktionen faktiskt själva lider svårt av de fördomsuppsättningar som man försöker ironisera över, vilket kanske på sätt och vis också var avsikten. Det handlar inte bara om att föra fram falska föreställningar om att världens alla muslimer skulle acceptera hot och mord av icke-muslimer eller trivas under Hamasstyre, utan även om att homosexualitet skulle vara en synd. Hur skulle månne ett motsvarande fobitest av 1800-talsvärderingar i dagens svenska kristna frikyrkorörelse se ut i Världen idag?

Antisemitism. Det går inte att veta hur det var för judarna i Tyskland under 1930-talet, menar Rabih Ballout, ordförande för Kristdemokraterna i Umeå. “När det gäller historik kan man inte veta”, säger han till tidningen Världen idag efter en diskussion som hade sitt ursprung i Aftonbladetaffären.

Uppdatering: Rabih Ballout skriver på sin egen blogg med hänvisning till en motdebattör:

“Istället skriver han i förrgår att det spreds ett judehat propaganda under 1930 talet som han själv med all säkerhet inte vet ett smack om, och naturligtvis inte jag heller eller någon annan för den delen.”

Ballout skriver också om “judisk propaganda”.

“Inget allvarligt problem”, säger ordföranden för Kristdemokraternas partidistrikt i Västerbotten om Rabih Ballouts uttalanden.

Uppdatering 7/9. Partivänner till Ballout reagerar med bestörtning.

Dessutom nyhetsartikel i Svenska Dagbladet, Karl Rydå i Upsala Nya Tidning och Jonathan Leman.

Lästips. Jonathan Leman på SVT Debatt om missförstånd kring antisemitism och att det är dags för Aftonbladets ansvariga utgivare att börja ta ansvar.

Aftonbladetaffären. “Ni matar extremister” lyder rubriken på Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet i dag. Hon syftar på de som kritiserar tidningens publicering av Donald Boströms famösa artikel om organmord.

Men frågan är vem som egentligen “matar extremister”? Den ökände antisemiten Israel Shamir kallar nu i en artikel, publicerad på Förintelseförnekaren Mohamed Omars hemsida, Åsa Linderborg för “Aftonbladets okuvliga kulturredaktör” och “dramats verkliga hjältinna”.

Med avstamp i Aftonbladet försöker Shamir i sin artikel, med rubriken “Kroppstjuvar på hugget”, spinna vidare på Boströms teorier om judisk organhandel.

Shamir tar i texten också upp en annan klassisk tråd, den om påstådd judisk kontroll över medierna. Tråden går även att finna i Linderborgs artikel. Linderborg hävdar att det inte existerar någon kritik mot Israels övergrepp mot palestinier på grund av “ideologiska filter”. Så här skriver Linderborg:

“Med antisemitismen som anklagelsevapen har Israel en fördel som ingen annan, och kan skaffa sig ett brottsregister som omvärlden antingen visar förståelse eller blundar för.”

(...)

“När omvärlden tiger still av skräck för att stämplas som antisemiter, ges Israel rätt att ockupera, döda, vräka, fängsla, tortera, svälta och med murar ringa in ett annat folk. Det är denna rädsla för stigmatisering som gör att rapporteringen om palestiniernas grymma verklighet har så svårt att tränga igenom de ideologiska filter som präglar västerländsk nyhetsförmedling; det finns inga opinionsbildare som tar tag i den.”

Shamir skriver:

“Judar köper medier över hela världen, icke för nöjes skull och icke för profiten, utan för det inflytande det ger över sinnena.”

(…)

Israeliska företrädare arbetar hårt för att hålla rapporteringen från Mellanöstern under sin kontroll. För några år sedan publicerade den ledande svenska vänsterradikala tidskriften Ordfront en tänkvärd artikel, “Israels regim styr svenska medier”, av Johannes Wahlström. Den berättade om israelisk inblandning i den svenska pressen, om hur israeliska tjänstemän sökte upp tidningsredaktörer och korrespondenter. I den artikeln berättar Donald Boström den hemska historia han ville delge oss men inte kunde få igenom muren av proisraelisk censur i de svenska medierna.”

Antisemiterna känner igen antisemitismen där den finns. Aftonbladet har onekligen hjälpt judehatarna att få vatten på sina kvarnar. Det är Aftonbladets kulturredaktion som matar extremister, inte dess kritiker. Aftonbladet och “dramats verkliga hjältinna” har en hel del som de borde fundera över.

Uppdatering: Fler extremister som Aftonbladet har sondmatat med Donald Boströms spekulativa organartikel är exempelvis Lasse Wilhelmson, som bland annat förnekar att sex miljoner judar mördades under Förintelsen och påstår att judarna låg bakom såväl 11/9 som ryska revolutionen. Wilhelmson skrev i en kommentar till ett blogginlägg av Aftonbladets chefredaktör Jan Helin:

“Stå på dig Jan och låt inte den judiska lobbyn och Israel begränsa tryck- och yttrandefriheten i Sverige. Åsa behöver ditt fulla stöd nu.”

Av någon anledning har Aftonbladet raderat den kommentaren. Kanske var den för pinsam?

Även den internationellt uppmärksammade antisemiten Gilad Atzmon uppmärksammar och ger stöd åt Aftonbladets spekulationer på sin blogg, palestinathinkthank.com.

Uppdatering 2, 29/8: Läsare av det högerextrema debattforumet nordisk.nu uppmärksammar Åsa Linderborgs artikel i positiva ordalag:

“När jag var på ICA för en stund sedan såg jag att Åsa Linderborg återigen skrivit en ledare eller artikel eller vad det nu än klassas som, med rubriken: Ni matar extremister. Van som man är med hennes vänsterextremistiska åsikter och vanföreställningar tänkte jag genast - dock förhastat - att hon återigen smutskastat vad som så populärt kallas för extremhögern. Så var dock inte riktigt fallet. Fokus för henne den här gången var Israel och Aftonbladets kritiserade artikel om organhandel. Jag tror att det kan finnas intresse för artikeln som sådan, samt en diskussion därkring, varför jag startar denna tråd.”

Ett annat inlägg på nordisk.nu:

“Jag tror knappt det är sant. Åsa Linderborg har fått ihop en text som innehåller fler sanningar än lögner. Vad är det för datum idag? Jag måste göra en notering om att Aftonbladet är den blinda hönan som till slut hittade ett korn. Nu hoppas vi bara att Aftonbladet kan följa upp det här med fler sanningar. Bra Åsa! Nu fick du ett litet plus i kanten. Nej, Åsa - det är inte så att “högerextremister hyllar dig på nätet”. Vi har häcklat dig under många år för dina lögner, men vi är ärliga nog att ge dig beröm när du klämmer fram en sanning.”

Ytterligare ett inlägg från samma högerextremistiska, rasistiska forum:

“En bra artikel för att komma från Aftonbladet. Fler och fler inser nog snart att Israel inte kan förlänas carté blanche förevigt. Man undrar ju om detta i sin tur på sikt kan leda till att tillmälet “rasist” avdramatiseras genom andra skäliga eller sannolika ’sanningar’?”

Och detta:

“Ja du Åsa, bättre sent än aldrig som man brukar säga.
Det är ju precis det vi har pratat om hur länge som helst, men då var vi inskränkta och hatiska. Kul att du öppnat ögonen och sett dig omkring lite… kanske kan du motivera dina kollegor lite också?”

Utan tvekan är det så att Aftonbladets flirtande med antisemitiska konspirationsteorier har givit ordentligt bränsle åt olika extremister. Aftonbladet, som Sveriges största dagstidning, bidrar på så sätt till att legitimera den här typen av främlingsfientliga myter. Det är mycket olyckligt, och det är om det som debatten bör handla.

Uppdatering 3, 31/8: Det finns de, som exempelvis vänsterbloggaren och lärarstudenten i historia Kristoffer Ejnermark, som på fullt allvar hävdar att ovanstående sympatiyttringar från extremhöger till extremvänster är ett resultat av kritiken mot Aftonbladets publicering. Det är alltså inte den antisemitiskt färgade artikeln i sig som skulle vara problemet, utan det faktum att det finns forskare och journalister som påtalat antisemitismen i den. För att komma från en lärarstudent i historia så är det en påfallande ohistorisk slutsats. Det finns såväl i historien som i nutid gott om exempel på liknande sympatiyttringar mellan extremister av skilda kulörer. Själv intervjuade jag för några år sedan en nazist som trots olikheterna hyste en stor uppskattning för extremvänstern på grund av den mycket aggressiva “antisionism” som härbärgeras där. Det är alltså ingen slump att nazister regelbundet söker sig till extremvänsterns demonstrationer mot exempelvis Israel.

Ejnermarks bloggpost tycks vara ett uttryck för det allt mer desperata skygglappsförsvar av Donald Boströms artikel som Aftonbladet och enstaka vänsterdebattörer nu bygger upp. Om inte verkligheten stämmer med den ideologiska kartan, ändra verkligheten!

Lästips. Charlotte Wiberg skriver bra om de senaste utfallen från Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg. Från Charlottes blogg:

“För det andra - och detta är väl det mest absurda av allt - intygar Linderborg återigen sin okunskap om den antijudiska ritualmordsmyt som många med rätta påpekat att artikelns dunkla associativa banor leder tankarna till, och hon förstår alltså inte att detta är ytterligare en omständighet som gör att hon borde lyssna på kritiken snarare än vifta bort den. Linderborg har luftat sin okunnighet en gång tidigare, i ett uttalande i Expressen. Hon har haft tid på sig att tänka efter, och råda bot på sin okunnighet, sedan dess, men detta verkar inte vara vad hon ägnat veckan åt.”

Läs mer här.

Uppdatering: Fler som bemöter Linderborg, här och här.