Yttrandefrihet. Det är nästan komiskt att se hur inbitna antidemokrater plötsligt börjar skrika efter “demokrati” så fort de hamnar ute i kylan. Senast i raden är de svenska nazister som menar att det i yttrandefrihetens namn är varje bokhandlares skyldighet att tillhandahålla grov nazistisk propaganda, där till exempel Förintelsen av judar förnekas.

Så är det naturligtvis inte. Att nätbokhandeln Bokus nu valt att plocka bort titlar från förlaget Historical Review Press efter att jag skrivit om böckerna på den här bloggen, ligger helt i linje med bokhandelns rättigheter som fri aktör i en demokrati. På samma sätt får de avskyvärda böckerna enligt vår vidsträckta yttrandefrihet självklart fortsätta att säljas av de som så önskar, till exempel av nazisternas egna små obskyra nätbokhandlar.

Ingen kan alltså i Sverige förbjudas att saluföra viss litteratur, men ingen kan heller tvingas till att göra det. Det är det som kallas tryck- och yttrandefrihet. Undantag om vad som får spridas finns dock. Vi har en lag om hets mot folkgrupp som innebär vissa inskränkningar i dessa friheter, och jag är inte helt säker på att alla titlar som ges ut av Historical Review Press skulle klara en närmare granskning under de premisserna. Det nazianstuckna förlaget och dess upphovsman har också upprepade gånger varit föremål för polisutredningar i Storbritannien och Tyskland.

Personligen är jag för en mycket vid yttrandefrihet i Sverige. Jag tror inte på förbud av den typ som finns i Tyskland. Därför tycker jag att den här typen av litteratur ska ha lagligt skydd, och den som vill läsa förintelseförnekande böcker ska få göra det. Men det innebär inte att demokrater och demokratiska institutioner bör förhålla sig passiva inför den typen av uttryck. Det är fritt fram för alla med moral, såväl privatpersoner som företag och organisationer, att markera sitt avståndstagande mot hatiska läror när tillfälle ges. Det gjorde Bokus ledning när de fick kännedom om att det nazistiska förlaget fanns i deras sortiment, och för det bör de hedras.

Det går att dra en parallell med en annan aktuell, men betydligt mer uppmärksammad historia. När församlingar inom Svenska kyrkan fick vetskap om att de hyrt ut lokaler till ett prästbrödraskap med en förintelseförnekande biskop så tog man genast avstånd och stängde dörrarna för vidare samarbete. Visst har vi mötesfrihet i Sverige, och naturligtvis ska även det katolska SSPX med den omstridde Richard Williamson ha rätt att samlas i Sverige under skydd av svensk lag. Däremot är det ingen som kräver att Svenska kyrkan eller någon annan ska tvingas att hyra ut lokal till dem, och därmed skänka dem sin legitimitet. Jag har heller inte hört några kritiska röster mot att SVT:s Uppdrag granskning ifrågasatte lämpligheten att Svenska kyrkan hade hyrt ut lokaler till SSPX.

I Sverige lyder alla under samma lagar. Även antidemokrater har och ska ha demokratins alla fördelar. Men vi får därmed inte förledas och tro att alla bör behandlas lika i alla tänkbara sammanhang. Demokratin och yttrandefriheten ger oss fantastiska möjligheter att på olika sätt marginalisera och uttrycka vårt avståndstagande mot läror som predikar oresonlighet och hat. Låt oss använda den möjligheten.