Nu har Nationell Idag lagt upp intervjun med Mohamed Omar på nätet och det är en betydligt längre version än den som publicerades i papperstidningen härom veckan:

http://www.nd.se/ni/visa/default.asp?dokID=912

“Hur ställer du dig till påståendet att massinvandringen till Sverige och andra västländer är politiskt styrd och ideologiskt motiverad?
-Jag har inte lyckats klura ut varför de tar in så mycket invandrare till Sverige, jag förstår det fortfarande inte. Som jag ser det var den ursprungliga anledningen för judarna att de skulle ta in fler utifrån för att själva känna sig mindre avvikande i Europa.”

Ahmed Rami säger ungefär “Sverige åt svenskarna”:

“Han anser att det är varje svensks plikt att arbeta för ett svenskt Sverige utan att behöva bespottas av etablissemanget: – Judarna får ju tala om ett judiskt Israel och de har ändå inte samma historiska rätt som svenskarna har till Sverige, fastslog han.”

http://www.den-svenske.com/txt/EpAFAlVFkABildofNc.shtml

Sedan kan man förstås hävda att det inte har någon betydelse, eller att det är utmärkt eller vad för nå’t som helst, men att helt sonika påpeka ett statistiskt faktum kan ju inte vara antisemitism. Inte i min bok i alla fall. Nå’n måtta får det väl ändå vara. Eller borde det vara, i alla fall.

Att försiktigtvis, och helt utan alla värderingar, nämna att sju av världens tio rikaste bankirfamiljer också är av judisk härkomst är kanske också antisemitiskt? Enligt din definition är det.

Någon seriös debatt om det hela, här eller annorstädes, är givetvis en absurd tanke, som samhällsklimatet är idag. Att ens vilja prata om judiskt inflytande på olika plan är superskumt, nästintill olagligt.

Hur blev det så här?

Over and out.

Man kan säga mycket om Omar, men ingenstans påstår han, såvitt jag kan se, att judar skulle vara genetiskt underlägsna andra folk, eller att Hitler är en hjälte.

Det framgår däremot att han är kritisk till den rådande historieskrivningen och kulten kring Förintelsen och att han anser att massmedia till största delen ägs av personer och familjer som är judiska. (Det vore intressant med en ÖPPEN debatt kring dessa frågor här!)

Detta har han förvisso gemensamt med många nazister och antisemiter, men - och detta är viktigt - därmed är han inte automatisk själv en av dem. Att hävda det är att använda sig av Guilt by Association, vilket är ett fult men ack så effektivt knep.

Fast okej, det är ju en definitionsfråga. En del extremistiska sionister (jo, de råkar vara judar, men det är inte poängen här), hävdar t ex att det är antisemitism att kritisera staten Israel och stödja palestinierna. Men där drar jag inte gränsen. Gör du?

Återigen, dina ambitioner att hålla koll på extrema politiska rörelser hade fått större legitimitet om du även granskade sionistiska sådana. Men riskabelt är det ju. På riktigt.