Hatpropaganda från den autonoma vänstern.

Den autonoma rörelsen är ett samlingsnamn på en mängd grupperingar och kampanjer inom en del av den utomparlamentariska vänstern. Begreppet autonom, som betyder självbestämmande, används av säkerhetspolisen men även av rörelsen själv.

Grupperna är ofta löst sammansatta, och samma personer ingår ofta i flera olika konstellationer samtidigt. Man jobbar i icke-hierarkiska strukturer utan formella ledare. Däremot finns det informella ledare.

Det finns olika ideologiska strömningar inom de här grupperna, men anarkismen är en av de grundläggande. Gemensamt inom miljön är att man anser att samhället består av olika former av förtryck: män förtrycker kvinnor, rika förtrycker fattiga, människor förtrycker djur och så vidare. Kampen mot detta förtryck måste föras hela tiden, såväl på gatorna som på arbetsplatserna. Man förespråkar direkta, utomparlamentariska aktioner.

Kampen mot “kapitalismen” är central för de autonoma grupperingarna. Det västerländska parlamentariska samhällssystemet anses vara en form av skendemokrati. Slutmålet för rörelsens politiska kamp är istället ett socialistiskt klasslöst samhälle.

En del av den autonoma vänstern är militant, och anser alltså att våld är ett nödvändigt medel för att förändra. Eftersom man inte erkänner det samhällssystem som finns så erkänner man inte heller samhällets lagar eller det våldsmonopol som samhället innehar genom polis och militär.

Den mest framträdande militanta grupperingen är Afa, Antifascistisk aktion. Afa är en sluten sektliknande rörelse som på dagordningen har att bekämpa “sexism, rasism, kapitalism och homofobi.”

Afa använder i dagsläget våld framförallt mot personer som utpekas som högerextrema och mot poliser som ska upprätthålla givna demonstrationstillstånd. Men våldet drabbar även andra. Anhöriga till ungdomar med nazistsympatier har fått sina bilar demolerade och människor som bara antas hysa högerextrema sympatier har blivit misshandlade.

Antifascistisk aktion bildades i början av 90-talet som en reaktion mot den ökade främlingsfientligheten i Sverige. Samtidigt som Afa sätter kampen mot “fascismen” högt använder aktivisterna metoder som paradoxalt för tankarna till fascismens egna idéer:

“Vår militans grundar sig i att vi är beredda att försvara oss själva, våra kamrater och det vi tror på. Militansen innebär också att vi för en kompromisslös kamp, där vi själva bestämmer vad som är rätt och fel”, skriver Afa i ett dokument (Aktivitetsguide för antifascister).

Med det synsättet som grund attackerar man också statliga myndigheter och hotar dess personal, stör lagliga politiska sammankomster, vandaliserar butiker, misshandlar politiska motståndare nattetid i deras hem och uppmanar till kravaller under internationella politiska toppmöten.

Under valrörelsen 2006 bedrev olika grupper inom den autonoma miljön, bland annat Afa, tillsammans kampanjen “Osynliga partiet”. Under kampanjens namn vandaliserades bland annat flera lokaler som tillhörde centerpartiet. “Osynliga partiets” frontfigur var Petter Nilsson, vinnaren av SVT:s politiska dokusåpa Toppkandidaterna.