Aftonbladetaffären. “Ni matar extremister” lyder rubriken på Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet i dag. Hon syftar på de som kritiserar tidningens publicering av Donald Boströms famösa artikel om organmord.

Men frågan är vem som egentligen “matar extremister”? Den ökände antisemiten Israel Shamir kallar nu i en artikel, publicerad på Förintelseförnekaren Mohamed Omars hemsida, Åsa Linderborg för “Aftonbladets okuvliga kulturredaktör” och “dramats verkliga hjältinna”.

Med avstamp i Aftonbladet försöker Shamir i sin artikel, med rubriken “Kroppstjuvar på hugget”, spinna vidare på Boströms teorier om judisk organhandel.

Shamir tar i texten också upp en annan klassisk tråd, den om påstådd judisk kontroll över medierna. Tråden går även att finna i Linderborgs artikel. Linderborg hävdar att det inte existerar någon kritik mot Israels övergrepp mot palestinier på grund av “ideologiska filter”. Så här skriver Linderborg:

“Med antisemitismen som anklagelsevapen har Israel en fördel som ingen annan, och kan skaffa sig ett brottsregister som omvärlden antingen visar förståelse eller blundar för.”

(...)

“När omvärlden tiger still av skräck för att stämplas som antisemiter, ges Israel rätt att ockupera, döda, vräka, fängsla, tortera, svälta och med murar ringa in ett annat folk. Det är denna rädsla för stigmatisering som gör att rapporteringen om palestiniernas grymma verklighet har så svårt att tränga igenom de ideologiska filter som präglar västerländsk nyhetsförmedling; det finns inga opinionsbildare som tar tag i den.”

Shamir skriver:

“Judar köper medier över hela världen, icke för nöjes skull och icke för profiten, utan för det inflytande det ger över sinnena.”

(…)

Israeliska företrädare arbetar hårt för att hålla rapporteringen från Mellanöstern under sin kontroll. För några år sedan publicerade den ledande svenska vänsterradikala tidskriften Ordfront en tänkvärd artikel, “Israels regim styr svenska medier”, av Johannes Wahlström. Den berättade om israelisk inblandning i den svenska pressen, om hur israeliska tjänstemän sökte upp tidningsredaktörer och korrespondenter. I den artikeln berättar Donald Boström den hemska historia han ville delge oss men inte kunde få igenom muren av proisraelisk censur i de svenska medierna.”

Antisemiterna känner igen antisemitismen där den finns. Aftonbladet har onekligen hjälpt judehatarna att få vatten på sina kvarnar. Det är Aftonbladets kulturredaktion som matar extremister, inte dess kritiker. Aftonbladet och “dramats verkliga hjältinna” har en hel del som de borde fundera över.

Uppdatering: Fler extremister som Aftonbladet har sondmatat med Donald Boströms spekulativa organartikel är exempelvis Lasse Wilhelmson, som bland annat förnekar att sex miljoner judar mördades under Förintelsen och påstår att judarna låg bakom såväl 11/9 som ryska revolutionen. Wilhelmson skrev i en kommentar till ett blogginlägg av Aftonbladets chefredaktör Jan Helin:

“Stå på dig Jan och låt inte den judiska lobbyn och Israel begränsa tryck- och yttrandefriheten i Sverige. Åsa behöver ditt fulla stöd nu.”

Av någon anledning har Aftonbladet raderat den kommentaren. Kanske var den för pinsam?

Även den internationellt uppmärksammade antisemiten Gilad Atzmon uppmärksammar och ger stöd åt Aftonbladets spekulationer på sin blogg, palestinathinkthank.com.

Uppdatering 2, 29/8: Läsare av det högerextrema debattforumet nordisk.nu uppmärksammar Åsa Linderborgs artikel i positiva ordalag:

“När jag var på ICA för en stund sedan såg jag att Åsa Linderborg återigen skrivit en ledare eller artikel eller vad det nu än klassas som, med rubriken: Ni matar extremister. Van som man är med hennes vänsterextremistiska åsikter och vanföreställningar tänkte jag genast - dock förhastat - att hon återigen smutskastat vad som så populärt kallas för extremhögern. Så var dock inte riktigt fallet. Fokus för henne den här gången var Israel och Aftonbladets kritiserade artikel om organhandel. Jag tror att det kan finnas intresse för artikeln som sådan, samt en diskussion därkring, varför jag startar denna tråd.”

Ett annat inlägg på nordisk.nu:

“Jag tror knappt det är sant. Åsa Linderborg har fått ihop en text som innehåller fler sanningar än lögner. Vad är det för datum idag? Jag måste göra en notering om att Aftonbladet är den blinda hönan som till slut hittade ett korn. Nu hoppas vi bara att Aftonbladet kan följa upp det här med fler sanningar. Bra Åsa! Nu fick du ett litet plus i kanten. Nej, Åsa - det är inte så att “högerextremister hyllar dig på nätet”. Vi har häcklat dig under många år för dina lögner, men vi är ärliga nog att ge dig beröm när du klämmer fram en sanning.”

Ytterligare ett inlägg från samma högerextremistiska, rasistiska forum:

“En bra artikel för att komma från Aftonbladet. Fler och fler inser nog snart att Israel inte kan förlänas carté blanche förevigt. Man undrar ju om detta i sin tur på sikt kan leda till att tillmälet “rasist” avdramatiseras genom andra skäliga eller sannolika ’sanningar’?”

Och detta:

“Ja du Åsa, bättre sent än aldrig som man brukar säga.
Det är ju precis det vi har pratat om hur länge som helst, men då var vi inskränkta och hatiska. Kul att du öppnat ögonen och sett dig omkring lite… kanske kan du motivera dina kollegor lite också?”

Utan tvekan är det så att Aftonbladets flirtande med antisemitiska konspirationsteorier har givit ordentligt bränsle åt olika extremister. Aftonbladet, som Sveriges största dagstidning, bidrar på så sätt till att legitimera den här typen av främlingsfientliga myter. Det är mycket olyckligt, och det är om det som debatten bör handla.

Uppdatering 3, 31/8: Det finns de, som exempelvis vänsterbloggaren och lärarstudenten i historia Kristoffer Ejnermark, som på fullt allvar hävdar att ovanstående sympatiyttringar från extremhöger till extremvänster är ett resultat av kritiken mot Aftonbladets publicering. Det är alltså inte den antisemitiskt färgade artikeln i sig som skulle vara problemet, utan det faktum att det finns forskare och journalister som påtalat antisemitismen i den. För att komma från en lärarstudent i historia så är det en påfallande ohistorisk slutsats. Det finns såväl i historien som i nutid gott om exempel på liknande sympatiyttringar mellan extremister av skilda kulörer. Själv intervjuade jag för några år sedan en nazist som trots olikheterna hyste en stor uppskattning för extremvänstern på grund av den mycket aggressiva “antisionism” som härbärgeras där. Det är alltså ingen slump att nazister regelbundet söker sig till extremvänsterns demonstrationer mot exempelvis Israel.

Ejnermarks bloggpost tycks vara ett uttryck för det allt mer desperata skygglappsförsvar av Donald Boströms artikel som Aftonbladet och enstaka vänsterdebattörer nu bygger upp. Om inte verkligheten stämmer med den ideologiska kartan, ändra verkligheten!